Sinister 2012
Synopsis
Info
Skräckis som lämnar avtryck
Kusliga barn, spöken i hus och upphittade hemmafilmer har använts till leda i skräckgenren. Här har man kombinerat elementen i en ganska klassisk story om den misslyckade författaren (här Ethan Hawke) som tänker ge sin karriär en sista chans, och söker inspiration i ett nytt hus dit han flyttar sin familj. Tanken är att skriva en bok om mordet på den familj som bott där innan, och på vinden hittar han en låda innehållande super8-filmer. När han börjar titta på filmerna gör han en fruktansvärd upptäckt som kommer att sätta både hans eget och hans familjs liv i fara.
På ytan ser "Sinister" ut som hundratals liknande rysare. Och visst finns det delar och detaljer av filmen som vid första anblick kan avfärdas som trötta klyschor. Men filmen lyckas trots allt med sitt huvudsyfte: att skrämmas. Man sätter den skrämmande, brutala tonen redan i inledningsscenen och hemmafilmerna - som trots våldet lägger fokus på långsam, krypande atmosfär - är av typen som sätter sig på hjärnhinnan och envist klamrar sig fast. Det är en film som får mig att rysa, hoppa till och bli ordentligt rädd.
Som så ofta i filmer med ett mysterium som ska lösas så är förklaringen något av en besvikelse, och kanske inte helt oförutsägbar. Men å andra sidan backar man inte för det övernaturliga och svårförklarade. Allt serveras inte på silverfat och man dumförklarar inte publiken.
Att Hawke spelar huvudrollen gör inte saken värre. Han är en duktig skådespelare som inte riktigt fått det utrymme han förtjänar i Hollywood (och kastas ofta bort, som i "Daybreakers"). Här känns han helt rätt avdankad, halvt alkoholiserad man som slits mellan framgångsdrömmar och rollen som familjeman. Även om (kanske några för) många scener går ut på att undersöka mystiska ljud i mörkret (som vanligt i sådana här filmer glöms lysknappen ofta bort) eller stirra förskräckt på diverse otäckheter som spelas på vita duken - men han gör det bra och underspelar effektivt.
"Sinister" håller inte samma kvalité hela vägen och är klart mycket ruggigare i början när det är oklart vad som ligger bakom de hemska morden. Men man är knappast bortskämd med läskig skräckfilm dessa dagar, särskilt sådana som inte bygger på tidigare filmer eller historier, så när denna otäcking hugger tag, ruskar om och lämnar ett skakigt avtryck så är det bara att buga och tacka för skräckupplevelsen.