Sink or Swim 2018

Det finns många olika sätt att hantera vuxenlivets motgångar - ett cancerbesked, ett företag på gränsen till konkurs, krossade drömmar, tonårsbarn som hatar en. Vissa sätt är mer okonventionella än andra. Här möter vi en grupp män som börjar med konstsim för att komma ifrån vardagens bekymmer.

 

Någonstans mellan övningarna blir gruppträningen till gruppterapi, som inger dem självförtroende och nya perspektiv på livet. Samtidigt närmar sig ett VM i Norge, och herrarna får bestämma sig om det är dags att ta sin nyfunna hobby på allvar. Vågar en grupp patetiska gubbar, med ölmage och halvflint, verkligen visa sig bland världens bästa konstsimmare? Tränaren Leila Bekhti ("Midnattssol") kliver in för att visa Mathieu Amalric ("Quantum of Solace"), Benoît Poelvoorde ("Franska nerver") och resten vad sann disciplin innebär.

Jo, likheterna med Måns Herngrens komedi från 2008 är flera. Allt flyter dock inte på lika bra i denna franska underdog-historia. Filmen bjuder sällan på några gapskratt, även om temat och många situationer bäddar för roligheter så missar regissören Gilles Lellouche sina chanser.

Däremot ligger för mycket vikt på dramafronten. Många karaktärer, med sina egna familjer och bekymmer, slåss om publikens uppmärksamhet. Tacksamt nog får karaktärerna kännas som riktiga människor och inte platta stereotyper. Men om man hoppades få fram en stor ensemblefilm à la "Love Actually", blev det snarare en något ofokuserad mischmasch av livsöden. Efter två långa timmar får jag konstatera att flera sidospår aldrig fick sin upplösning, och att karaktärerna - de få som man hann fästa sig vid - knappt fick tillfälle att ta farväl.

 

Likt de tafatta fransoserna i simbassängen är "Le grand bain" lite för klumpig och oslipad för att verkligen imponera. Men intentionerna är goda. Den har tillräckligt med charm, myshumor och mänsklig värme för en trevlig filmstund, främst för en publik i mogen ålder. Kanske kan någon få känna sig lite mindre ensam inför egna medelålderskrisen och livets plågor.