The Six Triple Eight 2024

Se upp, alla som kallar filmer som tar upp orättvisor och ojämlikhet för woke och ondgör sig över hur detta förstör allt idag. Här kommer en berättelse som inte bara är kaxigt feministisk utan också talar om svartas rättigheter. Den använder inte ett prydligt och snällt tonfall utan slår näven i bordet och kräver förändring. Eftersom den bygger på verkliga händelser så vet vi också att förändringen kom tack vare en grupp starka svarta kvinnor.

 

Filmens teman presenteras på några minuter och utan att hymla om dem. År 1942 träffar vi den unga färgade kvinnan Lena (Ebony Obsidian). Hon har en vit pojkvän (Gregg Sulkin), vilket upprör befolkningen i den lilla staden i Georgia som hon bor i. Det inkluderar fördömande från hennes egen mor som hellre skulle se henne falla för en man av samma ras. När tragedi slår till så bestämmer sig Lena för att ta värvning i armén, vilket är ett ännu djärvare steg. Vår hjältinnas energi att vilja göra något positivt mitt i sorgen smittar av sig på publiken och jag står bakom henne från första sekunden.

 

Women's Army Corps är precis som det låter den amerikanska arméns avdelning för kvinnor även om de inte får ge sig ut på slagfältet som männen får. När kriget rasar i Europa så blir de kvar i USA och får göra "kvinnosaker" som inte innefattar vapen. Lena hamnar i en bataljon som består av enbart svarta kvinnor och därmed utsätts för både misogyni och rasism. Ledare är kapten Charity Adams (Kerry Washington) som vägrar ta skit eller låta sina soldater nedvärderas. Washington är dynamit i rollen.

 

Omständigheter dyker upp som skickar den kontroversiella bataljonen till Europa med den viktiga uppgiften att se till att post sorteras och levereras till fronten. Trovärdigt skådespel ger gnistor till ett livfullt galleri av karaktärer och bär berättelsen på en resa som känns i hjärtat utan att för den skull bli sliskigt sentimental hur mycket tårarna än rinner nedför karaktärernas kinder. Dean Norris är skrämmande trovärdig som den rasistiske och djupt kvinnohatande general som blir Adams främsta motståndare.

 

Den här filmen finns främst för att framföra ett budskap och inte för att imponera med visuellt häpnadsväckande grepp. Den gör det den behöver göra för att underbygga sin berättelse och inte mer än så. Scenbyggena är trovärdiga och färgskalan varierar på ett proffsigt sätt. Oftast så brukar jag tycka att den här typen av filmskapande utan minsta konstnärlig ambition är en stor brist, men i det här fallet så känns det helt rätt. Människorna och deras kamp är det viktiga här och nu hamnar de elementen i fokus.

 

Krigets brutala verklighet finns med oss hela vägen även om det närapå inte alls visas i bild. Vi ser det när kameran visar sönderbombade byggnader, men främst av allt så finns det närvarande i vår hjältinnas blick som är brusten av sorg. Här flexas inga patriotiska muskler eller talas om hjältemyter på svulstigt amerikanskt vis. Å andra sidan så sparkas det heller inte på det militära systemet eller predikas pacifism. Det är ingen tvekan om att det är soldater som gör det de gör drivna av stolthet över sitt land som vi följer.

 

Man måste inte vara intresserad av det militära temat för att beröras av "The Six Triple Eight". Det här är en inspirerande hyllning till att stå med huvudet högt när andra vill trycka ner en i smutsen och framför allt till människor med en okuvlig vilja att lysa upp sina medmänniskors liv. Sådana filmer kan vi inte få för många av.