Sleeping Dogs 2024

Minnen kan vara både en njutning och ett helvete att bära på. För den pensionerade polisen Roy Freeman (Russell Crowe) är att minnas en lyx som han inte har i sitt liv. Han har Alzheimers, men genomgår en experimentell behandling som om den fungerar kommer återställa hans hjärnkapacitet.

 

Han kontaktas av en hjälporganisation som vill att han träffar Isaac Samuel (Pacharo Mzembe) som dömts till döden. Roy var en av de utredande poliserna. Efter tio år närmar sig avrättningen, men Samuel bedyrar sin oskuld. Roy byter ut pusselbitarna på sitt vardagsrumsbord mot att pussla ihop det förflutna och i processen tvingas han även konfrontera den han en gång var.

 

Större delen av filmens tyngd vilar på Crowes breda axlar. Han tar sig an sin roll med den trovärdighet som vi förväntar oss av honom. Roy blir i hans gestalt en plågad, men ändå klurigt charmig, karaktär med rättspatos. Russell beträder naturligt den klassiska mark inom drama där gamla synder ska gottgöras. När vi dessutom får en högklassig insats av den kriminellt underskattade Marton Csokas så jublar jag.

 

Adam Cooper debuterar här i registolen efter åratal av manusförfattande med verk som "Exodus: Gods and Kings" på sitt CV och han känns inte det minsta darrig. Han har även medförfattat manuset baserat på romanen "The Book of Mirrors" av E.O. Chirovici. Den omsorgsfullt utmejslade karaktär som kännetecknar en berättelse i en bok finns även i filmatiseringen, vilket präglar atmosfären.

 

Den som söker underhållning av den actionpackade sorten, intensiv spänning eller hård nerv kommer inte hitta något av detta här. Det här är en psykologisk thriller med betoning på ordet psykologisk. Roy mer lufsar fram än springer och har tankerynkor i pannan istället för draget vapen. Varje mental pusselbit granskas noggrant och läggs på sin rätta plats utan hets.

 

Dialogen analyserar minnets funktioner och dessa reflekteras i filmens uppbyggnad. För att ytterligare komplicera så gömmer sig bland de verkliga minnen som Roy gradvis får tillbaka även hallucinationer. Det här är inte bara hjärngymnastik som en effektiv deckare ska vara. Den har även en psykoanalytisk och medicinsk dimension som fördjupar den.

 

Doften av 90-tal är tydlig. Det snygga, men atmosfäriska, fotot är på plats. Drivet framåt upphör inte, men den seriösa tonen är intakt. Det tänjs ibland på logiken för att överraska publiken, men aldrig för mycket för att övertyga. Jag vågar lova att nostalgiker kring nämnda årtionde kommer att gilla det här.

 

Alfred Hitchcocks ande är närvarande, men ännu starkare är känslan av film noir. Med detta får vi allt från en lurig femme fatale till en grundläggande känsla av att ständigt vandra i skuggorna där man inte kan lita på någon. Rummen är oftast inte upplysta utan har dunkla hörn där man får känslan av att sanningar gömmer sig.

 

"Sleeping Dogs" är en solid thriller som engagerar. Jag hade gärna sett att teman som alkoholism och Alzheimers hade gjort större intryck. Även mer emotionell slagkraft i de scener som ska chocka hade höjt betyget. Som helhet blir det här ändå välgjord underhållning som överraskar längs vägen mot finalen.