Sleepless 2017

När en film heter ”Sleepless” är det som upplagt för ordvitsar om trötta manus, sömniga klichéer och skådisar som borde ha följt sin magkänsla och stannat hemma i sängen.

 

Allt det där stämmer visserligen in på nyinspelningen av den franska filmen ”Nuit blanche”, men om jag bara ska göra en komisk poäng på filmens titel så vill jag påpeka hur bra den hade gjort sig i treans eller femmans tv-tablå en sömlös natt. Ni vet, när tablåläggarna passar på att peta in alla gamla actionfilmer som ingen har bett om eftersom de vet att nästan ingen tittar. Jag måste nästan ta upp telefonen för att försäkra mig om att det är 2017 och att jag sitter på en bio – och inte 1995, framför tv:n i kompisens pojkrum med en tvålitercola och en festpåse chips från hyrfilmsbutiken.

I huvudrollen ser vi Jamie Foxx som Vincent Downs, den hårdaste, kaxigaste och mest korrupta snuten i Las Vegas. Och det är verkligen ingen överdrift. När han besöker sin exfru på sjukhuset knycker han blommorna i väntrummet och när han svansar in på brottsplatser ger han blanka fan i att hans kollegor ställt ut blodstänksvimplar där han behagar sätta ner sina fötter. Han är cool, men också en riktig skitstövel, vilket gång på gång påpekas av folk i hans omgivning.

När Vincent efter några Michael Mann-högljudda skottväxlingar råkar lägga vantarna på 25 kilo kokain som tillhör chefen på ett av stadens casinon (Dermot Mulroney) hinner verkligen ikapp honom. Hämnden låter inte vänta på sig och innan Vincent vet ordet av kidnappas hans sextonårige son framför ögonen på honom. Men det är såklart bara början, för när han beger sig till Casino Luxus för att lämna tillbaka drogerna trappas konflikten upp ytterligare. I hasorna har han den ettriga internutredaren Bryant (Michelle Monaghan), och stämningen blir inte mindre laddad när drogernas verklige ägare, fullblodspsykopaten Novak (Scoot McNairy), dyker upp med sina hejdukar.

Snart inleds en katt och råtta-lek som får casinots hissar att gå lika varma som polisernas tjänstevapen. I en stad där halva poliskåren verkar vara på någons avlöningslista är gränsen mellan tjuv och polis minst sagt flytande, och vändningarna är många. Det är svettigt, desperat och febrigt. Det hetsiga ljudspåret påminner oss om att klockan tickar, samtidigt som alla inblandade tror sig vara världsbäst på att förmedla känslolägen med sina blickar.

I sann lågbudgetanda lämnar vi inte byggnaden mer än nödvändigt, men de olika faciliteterna bjuder ändå på välbehövd variation. I restaurangköket slåss man till exempel med matvaror så att mjölet yr, i nattklubbsdelen används champagneflaskor som tillhyggen och när det blir handgemäng i casinots spa blir alla blöta. Hur Jamie Foxx karaktär, som redan tidigt i filmen får ett ordentligt knivhugg i sidan, lyckas hålla energin uppe under alla dessa strapatser är ett mysterium. Men om man har gett sig tusan på att rädda sin försummade son och ställa saker till rätta biter man kanske ihop?

”Sleepless” är en tydligen en nyinspelning av den franska filmen ”Nuit Blanche” som kom för några år sedan. Jag kan mycket väl tänka mig att förlagan kan ha haft någonting unikt och spännande att komma med, men i så fall har det slarvats bort längs vägen. Skådespelarna kämpar tappert med det svajiga manuset, men på varje ögonblick av nervpirrande spänning går det minst två ofrivilliga skratt.

Manushål, endimensionella karaktärer och klichéer till trots är det svårt att under korta stunder förblindas av det höga tempot och ryckas med. När det blir som mest intensivt går tankarna till filmer som ”Die Hard” och ”Taken”, men i filmens tredje akt blir det plågsamt tydligt att den inte kan leva upp till sina förebilder. Vad som hade kunnat bli en smart och stenhård thriller blir i slutändan en ganska dum actionrulle som du glömmer i samma ögonblick som du lämnar biografen. Eller, kanske ännu mer sannolikt, när du slår av tv:n för att få lite välbehövlig sömn innan solen går upp.