Sly 2023

Sylvester Stallone är en väldigt intressant person. Han kämpade för att göra film av ett manus med bara småroller bakom sig. Han krävde kompromisslöst att få spela huvudrollen. Han fick otroligt nog igenom sina krav. "Rocky" blev ett gigantiskt genombrott. Det lönar sig att inte ge upp sina drömmar. Det är det inspirerande budskap som dominerar den här dokumentären där Sylvesters berättelse blir ett med Rockys.

 

Förutom filmstjärnan Stallone får vi även en glimt av människan bakom den respekterade ikonen. Han pratar plågsamt utlämnande om sin problematiska relation till sin våldsamma, nu avlidna, far. Han tar fram den inre filosofen när han talar om hur tiden går alltför fort och att man inte kan återvända till sina minnen. Actionmannen får blotta sin poetiska själ.

 

Det finns stundtals ett vemod i Stallones ton som verkligen berör. Hans kärlek till familjen känns äkta och ångern att han aldrig fanns där för dem väcker tankar i tittaren. Allt detta privata kopplas samman med hur det har påverkat hans karriär och hans filmskapande. Vi får inblick i hur han använt det när han spelat sina filmkaraktärer. Regissören Thom Zimny har med andra ord haft material med guldpotential att jobba med.

 

Hur förvaltar han då detta guld?

 

Vi börjar med de positiva bitarna. Klippningen ger filmen ett driv som hela tiden engagerar. Man tar väl vara på Slys karisma och hans alltid positiva attityd präglar varenda sekund av intervjuklippen med honom. Det blir ett inspirerande verk som hela vägen förblir ett med objektets egna personlighet som fighter för hoppet.

 

Samtidigt som den oavbrutna optimismen som sagt känns som ett medvetet grepp så ger den en känsla av onyanserad fanservice. Kollegor och familj som intervjuas hyllar mestadels bara. Den enda som bidrar med variation är Quentin Tarantino. Det är ett briljant val att ha med honom. Han byggde sin framgång med samma hårda slit som den här filmens huvudperson gjorde.

 

En dokumentär måste förutom att den presenterar innehållet på ett intressant sätt även vara kreativ konst i sig själv. Här finns briljanta infall. Finalfighten i "Rocky" klipps explosivt ihop med filmens premiärvisning för att måla upp likheten mellan det som händer Sly och Rocky. Den äldre Stallone tillrättavisar vid ett annat tillfälle skarpt sitt unga jag som är där i form av en röst på en bandspelare. Som helhet är det här dock gjort efter standardmallen.

 

Filmen hade behövt mer speltid för att verkligen träffa ordentligt i hjärtat hela tiden. Materialet stressas tyvärr igenom och slarvas därmed ofta bort. Trådar plockas upp, men slutförs inte. Jag hade till exempel velat se mer av Stallones sida som målare av tavlor och hans tankar kring denna konstform.

 

"Sly" rekommenderas främst till hängivna beundrare av huvudpersonen för vilka bara hans närvaro i bild räcker för att trollbinda. Filmen bärs helt av hans totala öppenhjärtighet och det räcker långt. Dock fanns potential för att skapa något konstnärligt ännu mer imponerande och djupt gripande här.