Små mirakel och stora 2006

Det var ett tag sedan man såg Peter Haber på vita duken och många minns antagligen rollfiguren Beck som han är mest känd för, men nu är han alltså tillbaka. I ”Små mirakel och stora” spelar Peter Haber uteliggaren Per. Tillsammans med sin vän Ollie (Antti Reini) drar Per runt på Stockholms gator, samlar burkar och försöker klara sig från dag till dag, med alkoholen som enda ljuspunkt. Men så försöker sig Ollie på att stjäla en plånbok och det hela slutar i katastrof - mitt i tumultet arresteras Per och finner sig åtalad för stöld. För Per blir det början till ett långt och smärtsamt möte med sitt förflutna och han ger sig ut på en resa för att träffa och kanske finna förlåtelse hos de människor han en gång svikit. Under färden slår han motvilligt följe med en ung lifterska (Amanda Renberg) som visar sig få en avgörande roll i Pers liv.

”Små mirakel och stora” är regisserad av Jon Lindström som tidigare bland annat varit med och producerat tv-serien ”Emma åklagare”. Han säger själv att det var därifrån han fick uppslaget till den här filmen. Under den stora tid han spenderade i tingsrätten träffade han en man som var uteliggare och använde rättssalen som värmestuga. ”Han berättade sitt livs historia för mig och jag fick bekräftat att det ofta är i kanten av livet det intressanta finns”, säger regissören.

Skådespelarensemblen är en intressant blandning av nya ansikten som Amanda Renberg (”Hip hip hora”), samt gamla filmveteraner där Janne ”Loffe” Carlsson är med på ett hörn, och det är ett tungt ämne man valt att porträttera på film. Synd bara att man inte vågar ta det på allvar. Det här ska föreställa ett drama men här och där slängs lite roliga detaljer och repliker in som i vissa fall går hem men oftast motverkar filmens syfte, att gripa tag i biobesökaren. Efter 25 års flykt känns det som om huvudpersonen Per har ganska mycket att ta itu med, men istället kretsar handlingen mer kring de problem som människorna omkring honom har. Exempelvis varar mötet med Pers okända dotter i drygt tio minuter, på samma sätt svischar man förbi Pers alkoholism, hans svek mot sin flickvän och framförallt hans bror.

Enligt Jon Lindström är det kvinnorna i filmen som står för ”…styrka, beslutsamhet men också aggression och konflikt” medan ”männen är vekare och fega”. Visserligen en tjusig tanke men det mesta kvinnorna lyckats förmedla i den här filmen är en osympatisk bitchighet. Vissa rollfigurer känns också lite väl platta och klyschiga men räddas som så ofta av skådespeleriet där Peter Haber klart lyser igenom. Ibland är dock Amandra Renbergs insats lite väl instabil och Sara känns mer som en uppmärksamhetssökande fjortis med låg IQ.

Om ni har sett filmaffischerna för ”Små mirakel och stora” vet ni också att den präglas av intensiva färger och kontraster. Filmen är ganska lik. Det är vackra vyer av det svenska landskapet som används och framförallt de dämpade men ändå kraftfulla färgerna ger en realistisk ton till det hela, likaså kostymerna… framförallt Peter Habers. Vad som räddar den här filmen är skådespelarna. Må så vara att historien inte är den bästa men i slutändan är den ändå väl genomförd. ”Små mirakel och stora” är en lättsam film som snabbt rinner av men ändock lämnar en med ett leende på läpparna.