Småstad 2016

På en känd lista över människors rädslor kommer rädslan för döden på femte plats medan rädslan att tala inför folk hittas på andra plats, vilket betyder att på en begravning så hade folk hellre legat i kistan än behövt vara den som stått och håller tal. 

Björn är en av dem. Han höll aldrig det där talet på sitt bröllop, på Olles studentskiva eller när hans pappa fyllde 70 år. Nu är pappan borta, men rädslan att tala inför folk lever kvar. Livet går sin stilla gång i lilla Vadstena där Björn och hans systrar alla har vuxit upp och skaffat familjer. De ångrar kanske inget men hann de säga allt de borde ha sagt och blev livet verkligen så som de hade hoppats? Pappan har lämnat jordelivet men efter sig har han lämnat videohälsningar till sina barn som får syskonen att omvärdera sina val och kanske utmana sina rädslor - trots att det tar emot. 

Regissören Johan Löfstedt tar i sin halvdokumentära långfilmsdebut hjälp av sin stora familj och sitt eget hemvideo-arkiv för att på ett högst personligt vis närma sig de åren som gått och frågan vart livet och drömmarna egentligen tog vägen? I en uppdiktad historia spelar Johans familjemedlemmar sig själva, bakom kameran finns hans bror och manuset har han skrivit tillsammans med sin sambo Anna Potter. 

Löfstedt har ett säreget sätt att närma sig sanningen och ett fritt förhållningssätt till det dokumentära videomaterialet han förfogar över vilket sömlöst suddar ut gränsen mellan verklighet och dikt.

I den fiktiva stumfilmsdokumentären “Kometen” sydde han ihop en historia om jordens sista dagar, skildrat genom dokumentärt smalfilmsmaterial från 60-talets Stockholm. Sanningen i 50-talets tv-bilder lades senare under lupp i den kultförklarade mockumentären Konspiration 58 om en förening som arbetar för att avslöja sanningen om hur fotbolls-VM 1958 aldrig ägde rum i Sverige utan i själva verket var iscensatt, som en bricka i ett världspolitiskt spel mellan stormakterna. Då ifrågasattes foton med märkliga skuggor och mystiska byggnader utanför Nya Ullevi av kufiga män, ofta till syrligt komisk effekt samtidigt som paralleller till verklighetens förintelse-förnekare kändes olustigt nära till hands.

Långfilmsdebuten "Småstad" bygger inga konspirationer men för vidare traditionen av att gräva i videoarkiven, denna gång för att ifrågasätta valen vi gjort och liven de resulterat i. Med en hybrid av lågbudgetdramats, dokumentärens och hemmavideons enkla formspråk tacklar hela familjen Löfstedt här på olika sätt de stora funderingarna i det lilla livet, och i mitten sitter Björn i sin bokcirkel, som tillsammans läser Vilhelm Mobergs bok “Din stund på jorden”, och allt han vill är att samla modet att säga de där orden som han borde ha sagt för länge sen. 

"Småstad" berör i det lilla utan att skaka om mig i grunden. Måhända sviktar amatörskådespeleriet precis som Björns stämma när han ställs inför en publik och visst är filmen en smula banal i all sin opolerade lågbudget-carpe diem-enkelhet, men vad gör det när man ändå sitter där och smygsnyftar på slutet till Leif Jordanssons och Ebba Forsbergs fina toner. En himla trevlig liten film om vår lilla stund på jorden, helt enkelt.