Snabba cash 2010

Först en bekännelse, jag är en av de få svenskar som inte har läst Jens Lapidus storsäljande genombrottsroman Snabba Cash. Med det i åtanke, hur står sig Daniél Espinosas filmbearbetning av boken på egen hand? Riktigt bra, visar det sig. Espinosa har gjort en nervig och tät thriller som engagerar från första till sista stund. Men det går det inte att skaka av sig känslan av att något visst saknas.

JW (Joel Kinnaman) studerar på Handels, hänger med rika Stureplansbrats på fritiden, klär sig flådigt och rör sig på de rätta krogarna. Man skulle kunna tro att han är en vanlig Djursholmskille, men han kommer från Norrland, bor i en sunkig studentlya och kör svarttaxi för att få pengar till sitt nöjesliv. Han möter Jorge (Matias Padin) en kriminell förortskille som är på flykt från rättvisan och har en stor knarkdeal på gång i Tyskland. Samtidigt får vi följa Mrado (Dragomir Mrsic), en serbisk torped som tvingas ta hand om sin unga dotter och vill avsluta sin kriminella karriär för hennes skull.

Även om Kinnamans karaktär är filmens huvudsakliga fokus får vi följa de här tre trasiga personerna i skuggan av den uppgörelse som ska ge dem alla snabba cash. Det är inga svartvita karaktärer, alla tre har sina mörka och ljusa sidor. Den sympatiske JW blir förälskad i Sophie (Lisa Henni) men kan inte motstå frestelsen att tjäna enkla pengar. Jorge bryr sig om sin gravida syster men tappar humöret i explosiva utbrott som går ut över hans vänner. Mrado älskar sin dotter men vet inte riktigt hur han ska hantera henne och det våldsamma liv han valt. De tre huvudrollsinnehavarna gör alla bra ifrån sig, Kinnaman är perfekt som den vilsne JW, Varela balanserar hela tiden mellan sympati och oberäknelighet och Dragomir Mrsic är lysande som den forne mördaren som äntligen hittat något att leva för.

Dialogen är sällsynt vass och lämnar samtida kriminalfilmer som Beck och Wallander i kölvattnet. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle säga det men Lapidus och Espinosas skildring av Stockholms undre värld känns både rå och äkta. Därför är det synd att berättelsen inte riktigt lever upp till samma nivå. Filmens avslutande akt är visserligen spännande men när trådarna tvinnas ihop resulterar det mest i en axelryckning och inte det emotionella klimax man väntar sig. Synd på så rara ärter.

Men trots ovanstående reservation är det inte svårt att rekommendera "Snabba Cash". Det är en rappt berättad gangstersaga som utstrålar kvalité ned i minsta del. Det här är betydligt mycket bättre än alla de dussinproduktioner om trötta poliser som vi har matats med de senaste tio åren och om inte annat så bör filmen bli Joel Kinnamans definitiva genombrott.