Snuten i varuhuset 2009

Med sitt produktionsbolag "Happy Madison" parade Adam Sandler häromåret i dubbel bemärkelse ihop sig med den forne "Kungen av Queens", Kevin James i den bedrövliga bögdriften "Härmed förklarar jag er Chuck och Larry". Nu låter Sandlers bolag James stå på egna ben när det är dags att lämna homoskämten för att istället driva med korpulente "Snuten i varuhuset"

Möt Paul Blart, en överviktig centrumvakt som bor med sin gamla mor efter att blivit lämnad med en dotter av sin mexikanska immigrantfru när att hon fått medborgarskap. Drömmen om att bli en del av New Jerseys stolta poliskår har grusats av hans låga blodsocker som får honom att slumra in när han inte ätit sina Snickers. Följdaktigen tröstäter han paj med jordnötssmör för att "fylla i luckorna i hjärtat" och fördriver dagarna i New Jersey-gallerian med att bötfälla rullatorpensionärer för fortkörning och glida runt på sin urlöjliga segway, spanades efter den där söta hårförlängningsförsäljerskan (Jayma Mays).

Men under "Black Friday", den hektiska shoppingfredagen efter Thanksgiving, får Blart lite mer jobb på sitt skrivbord då ett gäng skejtande och BMX-cyklande datahackers tar kontroll över gallerian, tar gisslan och försöker sig på en raffinerad form av kortbedrägeri. Med SWAT väntandes utanför blir Blart plötsligt mannen på insidan, en klumpig sockerstinn John McClane i denna "Die Hard - Diabetic".

"Snuten i varuhuset" är inte helt överraskande en ganska tunn historia vars underhållningsvärde står och faller med den knubbige delproducenten Kevin James eget snubblande och fallande. Det är svårt att tycka illa om Blart, tack vare Kevin James vänliga "average Joe"- utstrålning som får honom att påminna en del om den kramgode legenden John Candy.

"Snuten i varuhuset" plockar några poänger på fyndigheter kring jänkarnas livsstil och igenkänningskämt om mediokra centrummänniskors rivalitet även om filmens blandning av slapstick, simpel midjemåttshumor, romanser och actionsekvenser inte håller ihop någonstans. I slutändan är "Snuten i varuhuset" en enskämtsrulle där man sätter Kevin James på prov och låter honom ensam vingla ut på ett halt centrumgolv i hopp om att folk ska skratta, men hur löjlig och tjock han än må vara så lyckas han ändå inte fylla ut hela bioduken.

I dessa ekonomiskt bistra tider syns det få glada miner i tomma gallerior och shoppingkomplex, därför känns en upplyftande komedi som utspelar sig i ett knökfullt, välmående köpcentrum som en mer fantasieggande eskapism än "Star Trek". Även om jag hellre lägger pengar på att se gamle Leonard Nimoy glida fram i USS Enterprise än en bulkad Kevin James på segway.