Sobre Ella 2013

Om jag någonsin skulle regissera en film, så skulle den troligen se ut som "Sobre Ella". Drömskt fotad som genom ett Instagram-filter, poetiskt klippt där händelser från nu och då vävs samman på ett självklart sätt, till grym musik dessutom.

Allt från dialog till tavlor på väggen fascinerar, genom att vara lagom udda men väldigt äkta. Framför allt har detta drama från Mexiko det där som är märkligt nog så unikt: skådespelare som känns som riktiga personer, inte som karaktärer i en film. Jag motstår frestelsen att söka på deras tidigare roller för att inte bryta illusionen.

Det känns som att dyka upp på fest hos folk man inte känner, men spontant gillar. Därför blir det desto mer jobbigt när tragedin slår till och splittrar kompisgänget. Skrattet tillsammans blir till tårar i avskildhet, efter sorg följer försoning, och under den smärtsamma processen tvingas de omvärdera sina liv och vad som är viktigt.

En snygg skildring av 30-nånting-livet som egentligen bara lämnar en sak att önska, och det är mer utvecklade karaktärer. Fem, sex personer är ständigt i fokus och det enda man egentligen får veta om dem är vem som vill ligga med vem.