Sök 2006

Maria von Heland är av någon anledning en svensk regissör som man inte har hört speciellt mycket om. Hennes tyska film ”Big girls don’t cry” gjorde mest väsen om sig när det gällde den låga åldersgränsen och de TV-produktioner hon har på sin lista är inte heller speciellt kända. Nu ämnar hon dock ändra detta faktum med sin nya ”Sök” som är en svensk historia om kärlek, vänskap och inte minst, Internet som dejting-medel. Hon har anammat Dogma-rörelsens skakiga kamera och är inte rädd för att visa ingående scener som ibland är på gränsen till för ingående. Men hur som helst så är det ett intressant projekt som det tål att tittas närmare på.

Lisa (Amanda Ooms) är 38 år och singel. Hon jobbar som sjuksköterska och bestämmer sig under semestern för att ge sig in i dejting-livet och sätter ut en kontakt annons elektroniskt. Vips kommer en massa träffar på hennes sida och strax är karusellen igång. Parallellt med detta så plågas hon av minnen ifrån en kärlekshistoria med en vän (Mikael Persbrandt) och umgås med kompisen Vera (Lia Boysen) som kilar stadigt med sin gifta chef. På det stora hela en väldigt rak och enkel historia som gjorts tusen gånger förr, men som med olika medel alltid kan göras fräsch. Och von Heland lyckas åtminstone delvis.

Man känner igen mycket ifrån populära alster som ”Bridget Jones dagbok” och framför allt ”Sex and the City”, vilket inte alls är dumt. Framför allt filmens första timme är riktigt underhållande, inte minst genom det hysteriska mansgalleriet som presenteras och som vi säkert alla någon gång stött på. Von Heland har också lyckats engagera en stor del av Sveriges filmelit och bland alla ansikten som flashar förbi finns lite oväntat Michael Nyqvist och Petra Nielsen i väldigt små roller. Den sistnämnda figurerar i en helt vansinnig sekvens där huvudpersonen Lisa upptäcker att hon inte är ensam på dejt med en man. Amanda Ooms är riktigt bra i huvudrollen och har en fin sparringpartner i Lia Boysen. Mikael Persbrandts rollfigur är dock ett ganska unket hopkok av tidigare figurer i hans karriär och skildringen av Lisa mamma är, trots humorn, inte speciellt smakfull.

Kameran smyger tätt, tätt på ansiktena som avslöjar minsta munryckning och tår. En stor tillgång när skådisarna är så bra som de är här.

Där det brister så är det främst i filmens sista del där melodramen tar över på ett vulgärt uppblåst sätt. Plötsligt är den där lekfulla och melankoliska stämningen borta och utbrott, självmordsförsök och allmän misär tränger igenom rutan. En inte direkt smidig övergång och von Heland slarvar på så sätt bort en riktigt lovande premiss. Det är som att hon inte vågar lita på att man kan vara allvarlig om man inte trycker på alla känsloknappar som finns och därför faller slutet lika platt som rap i Melodifestivalen. Dessutom finns det vissa överraskningar i storyn som känns klumpiga och tar fokus ifrån det vi egentligen vill veta.

I slutändan blir ”Sök” en fullt godkänd svensk film som skulle kunna ha varit betydligt bättre. Precis som vissa mailkontakter i filmen, blir man väldigt lockad och intresserad i den inledande fasen. Men när personen visar sitt riktiga ansikte, försvinner man illa kvickt, och tyvärr är det samma med intresset i filmens sista halvtimma.