Sömnlös i Seattle 1993
Synopsis
Sam som har blivit änkling vet inte hur han ska orka komma vidare i livet. Hans son Jonah tror att det skulle vara bra för pappan att träffa en ny kvinna, och ringer upp en radiostation för hans räkning,
Info
Originaltitel
Sleepless In Seattle
Biopremiär
15 oktober 1993
DVD-premiär
27 september 2000
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Nordisk Film
Åldersgräns
Barntillåten
Längd
Romantiken som får oss att tro på magi
1993 kom nästa del i vågen av romantiska filmer med Meg Ryan i huvudrollen: "Sömnlös i Seattle". Denna gång med Tom Hanks som motspelare. Tillsammans, trots få gemensamma scener, har deras personkemi fortfarande förmågan att hålla även den bästa av oss uppe om nätterna.
Filmen börjar inte med kärlek. I stället befinner sig öppningsscenen i ett helt annat känslospektrum; Sam, spelad av Tom Hanks, står med sin son på kyrkogården och ser sin fru begravas. I bakgrunden tornar Chicago upp sig, blek och närmast hotfull.
Sorg följer, givetvis. Sam fortsätter envist med sitt jobb som arkitekt, men klarar inte av att vara kvar i staden där varje gathörn påminner om frun Maggie. I stället flyttar han och sonen Jonah till Seattle, där de upprätthåller skalet av ett normalt liv. När Sam uppmuntras att hitta någon annan säger han bara: "It just doesn’t happen twice."
Meg Ryans karaktär Annie visas upp i ett något lyckligare ljus. Vi möter henne under julfirandet, där hon inför sin familj annonserar förlovningen till Walter, med ett slags yrvaken glädje som inte riktigt övertygar. Att fästmannen inte är rätt för henne framkommer på de mest underliga vis; till en början genom hans orimligt många allergier som får alla att rynka på näsan. När Annie sedan på bilradion hör Sams son Jonah önska sig en ny fru till sin pappa är det som att kugghjul börjar röra sig under ytan.
"Sömnlös i Seattle" är förutsägbar, som så många andra romantiska filmer. Kanske kan det ses som en del av genren. Dessutom är filmen både överdriven och svår att tro på. Skulle en åttaåring verkligen lyckas flyga själv till New York? Skulle en kvinna som Annie släppa allt för att hitta en man hon aldrig träffat? Tveksamt. Men samtidigt är filmen verkligen romantisk. Det går inte annat än att otåligt vänta på att protagonisterna ska mötas, på riktigt.
Trots underliga kommentarer om kvinnors förhållanden till romantisk film och Annies smått skrämmande stalkande av Sam, som krävde lite mer ansträngning än det idag behövs på sociala medier, tycks det trots allt som att ödet vill att de ska vara tillsammans. Filmen har fångat känslan av en kärlekshistoria utav episka proportioner mitt i sin något förvirrade intrig.
När det kommer till förhållanden framstår karaktärerna i någon mån som offer för sin tid. De tror inte på en kärlek som övervinner allt, som får dig att göra vad som helst och som dessutom är värd besväret. Ändå är det precis det de gör, om och om igen sätter de sig själva i orimliga situationer, allt för kärlekens skull. Vid flera tillfällen talar karaktärer om magi, och menar att när det är rätt så bara vet man. Ett rätt dåligt råd om du frågar mig, för visst vet man i början av alla bra förhållanden?
Filmens mest genuina ögonblick består faktiskt av Annies och Walters avsked. Sällan uppvisas ett så vuxet, men också ömt, uppbrott i den här typen av film. Det förvånar, åtminstone mig, fortfarande och ger den stackars fästmannen en viss nivå av upprättelse för det förlöjligande karaktären ditintills har utstått.
Den något svulstiga kärleken är möjligen både nyckeln till filmen och något som drar ner den som helhet. Ändå går det inte att värja sig från Ryan och Hanks. De är den typen av skådespelare som gör att man kan se en film bara för att de är med i den. I "Sömnlös i Seattle" spelar de också så bra mot varandra att allt det överdrivna bleknar bort. Kvar finns bara blickarna de delar mellan sig, och för många som tittar säkert drömmen om att en dag hitta det för egen del. Och när Annie och Sam håller hand för första gången går det nästan att tro på att magi finns.
| 7 oktober 2018 10:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
Man bor ju bedomma en film utefter sina premisser, och nu forsoker jag egentligen bara rattfardiga varfor jag ger den har filmen fullt betyg. i arlighetens namn sa har det mycket med nostalgi att gora. jag dromde om stor filmisk karlek, sag den har filmen, natural born killers, pump up the volume och bladerunner om och om igen i min fagra ungdoms allra yngsta ar. Den har darfor ett alldeles speciellt skimmer kring sig, aktiverar en gratande gladje i frontaloben och inger en moderlig kansla av svagt emanerande subtilkarlek. De asta romantiska filmerna som har gjorts ar sleepless, haryy motte sally och annie hall, och sa ar det bara.
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu