Sauls son 2015
Synopsis
En ungersk fånge i 1944 års Auschwitz som tvingas hjälpa till i dödandet av judar och avlägsnandet av deras kroppar, åtar sig att ta kroppen av en pojke han misstar för sin egen son, till en rabbin för att bli begravd.
Info
Originaltitel
Saul fia (Son of Saul)
Biopremiär
12 februari 2016
DVD-premiär
8 augusti 2016
Språk
Tyska, Jiddisch, Ungerska
Land
Ungern
Distributör
Studio S Entertainment
Åldersgräns
15 år
Längd
Lika vidrigt som viktigt
Fruktansvärt gripande om vårt gemensamma trauma som är förintelsen under andra världskriget. Historien är hyfsat anspråkslös men berättad innovativt och med sådan frenesi att man som åskådare inte kan värja sig. Det känns konstant, är ofta obehagligt och hela tiden väldigt upprörande. ”Sauls son” är ett mästerverk, rörliga bilder sammanfogade i absolut perfektion.
Huvudpersonen Saul spelas av Géza Röhrig och detta är faktiskt hans debut som filmskådespelare. Det är verkligen med fullständig närvaro och grym övertygelse han är sin karaktär, för det är vad det handlar om, ett varande och inte ett agerande. Röhrig ÄR Saul, liksom också är jag under 105 plågsamma minuter.
Auschwitz, 1944. Saul är del av ett sonderkommando, ett kompani med judiska fångar som tvingas assistera nazisterna med att strippa och slussa nyanlända till gaskamrarna och sedan efteråt tömma och tvätta ur rummen på liken. En dag förändras allt när han får se en ung pojke dö, varefter han blir besatt av tanken att hitta en rabbi för att ge honom en värdig begravning.
Det här är en av de mest berörande och avskyvärda skildringarna av förintelsen jag har sett. Det är inga egentliga närbilder på blod och hemskheter, men allt dödande, all förnedring som ständigt sker i bakgrunden, utförs med sådan obehaglig självklarhet och iskyla att jag ryser av bara tanken. Den handhållna kameran, som effektivt växlar mellan fokus och ur fokus, följer obevekligt Saul i långa obrutna tagningar. Han är med i vartenda klipp och det känns verkligen som att jag själv också är där, vid sidan av. Tätt efter hela tiden. Jag känner lukten av honom, men ännu mer de döda kropparna som är utspridda överallt och jag blir bokstavligen illamående av den inbillade stanken.
Detta är egentligen inte en typisk förintelsefilm som tar självklar ställning emot eller kommer med något särskilt budskap, istället är det helt enkelt ett omskakande drama om en människa, en individ och dennes kamp för moral och lite värdighet, i en tid och på en plats där värdighet knappt går att uttala. Saul är en man som under vedervärdiga förhållanden finner sin mening i att vilja bringa en död pojke ro i livet efter detta. Och hans kamp, blir på något sätt talande för hur det är att vara medmänniska och filmen är därför i all sin enkelhet, bakom det hemska vi bevittnar, till sist rätt hoppfull.
Manuset är otroligt välskrivet och ger oss en inblick i ett helvete vi inte vill se, men som i slutändan ändå är värd mödan. Det är fåordig dialog, musiken närmast obefintlig och det enda jag tycker mig höra är ljudet av livlösa kroppar som släpas över golven, desperata skrik ur kamrarna, pistolskott i tinningar och vakternas kängor som klampar i golven. ”Sauls son” visar upp en vardag som är värre än vad någon någonsin kunnat dikta ihop. Men så är det inte dikt heller. Detta var fruktansvärd verklighet för människor för inte så länge sedan, inte alls långt borta. Det är närmast banalt i sin hisklighet. Kan inte förstå, vill inte veta. Men måste.
Och den här filmen är just därför viktigare än någonsin. Överlevare och vittnen från koncentrationslägren och den systematiska utrotningen som skedde mitt i Europa är idag få, medan högerextrema och främlingsfientliga partier på många håll vinner framgångar. Deras popularitet närs av folks glömska och rädsla för det främmande, men vi ska inte vara rädda för det annorlunda, vi får inte glömma. Aldrig någonsin får vi glömma vilka ohyggligheter som sanktionerades av tanken att vissa är mindre värda än andra. ”Sauls son” minns åt oss, med oss. Och för det bör vi vara oändligt tacksamma.
”Sauls son” av László Nemes är årets absolut starkaste och viktigaste film och borde ses av alla!
| 13 november 2015 12:25 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (2)
Hänsynslöst gripande foto. Sett till fotot en klar femma. Som förväntat är vissa scener riktigt riktigt(!) tunga. Storyn överlag är okej, men inte tillräckligt bra för att hålla undan till en femma. Tänkte först "låt oss ha denna överstökad". Mycket för att det känns inte som man kan hitta så mycket nya aspekter, vinklar på detta mänskliga svarta kapitel som är andra världskriget. Men det kunde man. Och som man gör det. Det är bitvis lite rörigt, och svårt att greppa. Men sammantaget är det en fyra. En stark sådan.
Brutalt stark film från Ungern. En av de värsta skildringar av förintelsen och Auschwitz jag sett, man känner rädslan, paniken och ångesten osa ut ur bioduken i en fantastisk debut av Géza Röhrig som spelar Saul en ungersk fånge så kallad sonderkommando den värsta slags fånge man kan vara. Dem tvingas hjälpa SS-soldaterna med grovarbetet före och efter gas-duscharna. Stjäla kläder och saker från de som skriker för döden i duscharna för att sedan tvingas skrubba bort deras avföring och blod tills nästa grupp fångar ska avrättas...
Den är fruktansvärd rå och brutal, man sitter med magknip och andnöd genom hela filmen. Det är inte dem hemska scenerna på kroppar i hög eller massa blod som är skrämmande det är det uthärdliga skriken från duscharna, skriken från SS-soldaterna som piskar sonderkommando med orden ARBEIT och dem skräckslagna ögonen från Saul som kommer förfölja mig för all framtid. Mycket stark, viktig men totalt brutal i sin framställning...denna vinner lätt bästa utländska film på Oscarn...Har du en stark mage se den!!! Betyget blir en stark 4a...
Cast:Levente Molnár, Urs Rechn, Todd Charmant mfl..
AAAA+