Soul Surfer 2011

Tonårstjejen Bethany Hamilton bor på Hawaii med sin familj och lever för att surfa. Hon har just fått ett sponsorkontrakt, precis som bästa kompisen Alana, och är väl ungefär den lyckligaste människan i världen. Allt förändras dock när en haj attackerar Bethany och biter av henne vänsterarmen. Med hjälp av vänner och familjen, främst mamma och pappa som spelas av Helen Hunt och Dennis Quaid, försöker hon hitta en väg tillbaka. 

Filmen är baserad på den verkliga Bethany Hamiltons historia. En tjej som uppenbarligen har kämpat för sin karriär som proffssurfare, mot alla odds. Det kunde ha varit en fängslande och inspirerande berättelse, vilket det säkert är i verkligheten. Men ”Soul Surfer” blir allt för ytlig och fastnar i för många klichéer för att man som åskådare ska dras med. Fram till hajattacken, vilket känns som en evighet, handlar allting om att etablera bilden av The Hamiltons som den perfekta familjen. De är snygga, solbrända, lyckliga och lyckade. Och just det, coola är de också. Surfscenerna har klippts på ett MTV-liknande sätt. ”Det ska se häftigt ut” har nog filmteamet tänkt. 

Rollfigurerna blir helt enkelt alldeles för platta och banala, vilket leder till att man inte bryr sig särskilt mycket om vad som händer med dem. Birollerna är som tagna ur vilken collegefilm som helst. Självklart finns här den stora konkurrenten, Malina – tuff, arg, svartklädd och svarthårig. Kanske är det en slump att det ställs mot Bethany och Alanas blonda hår och rosa och blå kläder. Eller inte.

Efter hajattacken hoppas man att filmen faktiskt ska börja, men allting rullar på i samma läge. Klyschorna som duggar tätt och det taffliga manuset är ändå ingenting mot hur musiken används. För ofta och för mycket kan man snabbt konstatera. Du behöver inte tänka efter vad du ska känna för det berättar musiken för dig. Och det är bombastiskt, sorgligt och fantastiskt ungefär hela tiden. Att hålla tillbaka verkar det inte vara tal om. Nej, fläska på är orden för dagen. 

Genom hela filmen finns också ett kristet budskap. Med hjälp av Gud klarar du allt, ungefär. Den kristna ungdomsledaren spelas av American Idol-vinnaren Carrie Underwood. Att se henne spela kristen är ju inga konstigheter, men att hon skulle vara en ledare som får Bethany att tro på sig själv igen? Det känns ytterst tveksamt, för att inte säga helt fel.

”Soul Surfer” handlar bara om att få fram budskapet att kärlek övervinner allt. Och att det finns de som har varit med om värre saker än att bli av med armen i en hajattack. I strävan att få biopubliken att fatta detta, glöms nästan allt annat bort. Synd på en berättelse som säkert hade kunnat vara både spännande och uppmuntrande.