Sound of Metal 2019

“Sound of Metal” handlar om ljud. Och tystnad. Och kontrasten dem emellan när en ung man vars hela tillvaro bygger på ljud förlorar hörseln. Ruben (Riz Ahmed) är en heavy metal-trummis som turnerar tillsammans med flickvännen och sångerskan Lou (Olivia Cooke). Vi skjutsas in i handlingen med en gång då ljudet förvrängs under en konsert och vi känner Rubens återhållna skräck när han försöker hålla takten till de vaga tonerna.

Doktorn förklarar att den hörsel som försvunnit inte kommer komma tillbaka, utan tvärtom kommer han med största sannolikhet förlora även resten om han inte håller sig undan från starka ljud. Ruben kan inte ta in magnituden av vad som håller på att ske. Han fortsätter turnén, vilket gör att han även tappar resten av hörseln. Men Ruben vet att det finns dyra implantat som kan ge hörseln tillbaka. Han behöver bara tid. Och pengar.

Lou oroar sig dock för Rubens mentala hälsa, eftersom han är en före detta missbrukare och trauman kan leda till återfall. Hon tar med Ruben till ett hem för döva som drivs av Joe (Paul Raci). Joe erbjuder honom en tillfällig boplats för att lära sig teckenspråk samt få mental hjälp via gruppterapi för att lära sig leva med sitt nya jag som döv. Kruxet är att han måste klippa kontakten med Lou och omvärlden under tiden han bor på hemmet, något som Ruben har svårt att acceptera, särkilt som han inte har några planer på att bli kvar i sin situation utan måste preparera för operationen…

Regissören och medförfattaren till manuset, Darius Marder, låter skickligt största delen av berättelsen föras framåt utan ord. Vi får iaktta Ruben utifrån när han försöker få grepp om sin nya situation och tillvaron bland de döva. Vi iakttar Ruben när han iakttar barnen på hemmet, när han får läkarens besked, när han instrueras av Joe, när han sitter i klassrummet, och när han ser på Lou - kan de fortfarande ha en liv tillsammans?

Rubens ögon och kroppsspråk förmedlar hela den ångestladdade upplevelsen på ett trovärdigt och rörande sätt som känns helt igenom äkta, utan spår av självömkande vilket kunnat gjort filmen till ett melodrama. Men här spelar även ljudet stor roll. Ingen ledsam bakgrundsmusik förstärker upplevelsen. Vi slussas in och ut ur Rubens tillvaro i en blandning av verkliga stads- och landsbygdsljud, konversationer, heavy metal samt ljudens motsatser - de knappt hörbara tonerna som Ruben kan uppfatta i början och de förvrängda ljuden som når honom via implantatet.

Alla som förlorat någon kroppsfunktion någon gång om än tillfälligt kan säkert känna igen den existensiella ångest som följer när man faktiskt inte kan klara av att sköta sitt jobb eller ta hand om sig själv. För dem som inte har det är det bara att se “Sound of Metal” för att få en effektfull insikt.