Spaceman 2024

Halvvägs in under Berlins filmfestival var det premiärdags för Johan Rencks Netflixrulle “Spaceman”. Filmen är baserad på Jaroslav Kalfařs roman “Spaceman of Bohemia” och handlar om en trött tjeckisk astronaut (Adam Sandler) som spenderat 189 dagar av en ettårig soloexpedition i rymden. Uppdraget är att utforska det mystiska Chopra-molnet som dykt upp på himlavalvet och ta reda på vad de vackra lavedelsprakande ljuspunkterna består av.

 

Jakub, som astronauten heter, är inte bara trött av brist på sömn. Jakub närmar sig bristningsgränsen. Han har inte hört av sin gravida fru Lenka (Carey Mulligan) på länge och anar att allt inte står rätt till. Kommissarien Tuma (Isabella Rossellini) på rymdbasen försöker lugna honom samtidigt som hon besöker Lenka för att övertala henne att inte lämna sin man.

 

Men Jakub upptäcker snart att han inte är ensam på rymdskeppet. En gigantisk spindelliknande urtidsvarelse vid namn Hanus (Paul Danos röst) dyker upp och kan läsa hans tankar. Jakub tvingas konfrontera minnen om sin uppväxt samt sin roll i äktenskapet. Hanus blir en sorts vän och terapeut i Jakubs ensamhet - vare sig han nu existerar eller ej.

 

“Spaceman” genomsyras av en dyster, dystopisk ton. Jakub svävar runt i en underexponerad, öststatsdekorerad värld på rymdskeppet som består av rutiner; motionera, äta, sova, och gå på toaletten. Det är en händelselös tillvaro och Jakub har alldeles för mycket tid för sig själv och sina tankar. Det är dem filmen handlar om.

 

Premisserna är inte särskilt realistiska, även om det faktiskt funnits en Jakub Procházka som var Tjeckiens första astronaut. Att skickas ut själv i rymden, att frun gör slut just då, och så spindelvarelsen som påminner om någonting ur 70-talets monsterfilmer? Fast det funkar i den värld som konstruerats, ackompanjerad av de skrapande metalliska ljud vi minns från “Chernobyl”.

 

Men Rencks kritikerhyllade serie var förankrad i realism. Chernobylkatastrofen har hänt på riktigt och fick långtgående konsekvenser som berörde oss starkt. En återhållen berättarstil som avslöjar ofattbara världshändelser får annorlunda effekt när den dyker ner i en mans händelselösa och deprimerade tillvaro. “Spaceman” är mer som en stämningsfilm. En snyggt filmad fantasi med duktiga skådisar (i en intressant men otippad konstellation - vem hade väntat sig Sandler ihopparad med Mulligan?).

 

Under en presskonferens via satellit i filmens början frågar en flicka hur det känns att vara världens ensammaste man. Tuma tillrättavisar att hon måste mena avlägsnaste, men det är ensam hon menar. Och Sandler gör ett fint jobb med Jakubs isolerade kval men filmens ton är såpass jämn rakt igenom att det blir lite snudd på manligt melodrama. Jag hade dessutom gärna sett Mulligan och Rossellini i roller något matigare för skådespelare av deras kaliber, och likaså Lena Olin som syns i en liten roll.

 

Men filmen är både vacker och underhållande, och här finns humor bland det mörka och dystra. Särskilt Hanus uppenbarelse som tillför nästan Kafkaliknande absurdism i halvkitchigt format när han kommunicerar med Jakub (som han envist kallar "skinny human" fastän de introducerats - det är Jakub som ger Hanus hans namn).  Kan streamas på Netflix från den 1:a mars.