Spanglish 2004

Jag är av den åsikten att man så långt som möjligt skall försöka bortse från författares, regissörers, skådespelares, artisters tidigare verk. Dels för att undgå bli besviken, dels för att inte missa något sevärt på grund av sina fördomar. Och jag har gång på gång fått bevisat för mig att min teori är mycket användbar. Så även i fallet ”Spanglish”. Trots min nämnda filosofi kunde jag dock inte, innan filmvisningen, låta bli att vara förväntansfull med tanke på att den sista film som James L. Brooks regisserat, innan ”Spanglish”, varit utmärkta ”Livet från den ljusa sidan”, samt skeptisk efter att ha sett Adam Sandlers namn i rollistan. En gyllene regel är att inte uttala sig om saker som man inte har någon erfarenhet av och då jag inte sett en enda film med denna skådespelare borde jag väl stryka sista delen av föregående mening. Men jag kan faktiskt inte bortse från att allt som jag hört eller läst om Sandler gjorde mig mycket tvivlande angående filmens kvalité (Brooks till trots). Nu visade det sig att mina farhågor var fel men ändå rätt. För varken Brooks eller Sandler levde upp till mina förväntningar (till nackdel för den förre, men till fördel för den senare) samtidigt som ”Spanglish” visade sig vara en utmärkt representant för kategorin ”så kallade komedier”.

Men för att börja från början: Filmens inledning är utmärkt. Genom att ta del av Cristina Morenos ansökningsbrev till Princeton (enligt Wikipedia är Princeton ett av USA:s främsta universitet) får vi höra hur hon som liten flicka flydde tillsammans med sin ensamstående mamma Flor Moreno (Paz Vega) över gränsen mellan Mexico och USA, hur de bosatte sig i en spansktalande stadsdel i Los Angeles och hur hennes mamma lyckades leva och arbeta flera år i ett engelsktalande land utan att uttala (och därmed lära sig) ett ord engelska. En ändrad familjesituation tvingar dock Flor att söka arbete utanför den välkända stadsdelen. Den välsituerade och därmed endast till synes lyckliga (för pengar och lycka går nästan aldrig ihop i filmens värld) amerikanska familjen Clasky (Adam Sandler och Tea Leoni spelar det äkta paret) anställer Flor som hembiträde. Det är väl tänkt att det är här som den egentliga filmen skall börja, men tyvärr är det istället vid denna tidpunkt som en lovande inledning visar sig vara ett villospår och resten av filmen blev för min del till ett skruvande och evigt letande efter logik i händelseförloppet. Förutom att jag har svårt att förstå rollfigurernas agerande, vet jag faktiskt inte vad filmen vill säga oss. Nu behöver inte filmer alltid ha ett budskap som det så vackert heter, de kan ha skapats med ingen annan tanke än att fungera som underhållning för stunden. Och det är inget fel i det. Men ”Spanglish” marknadsförs som en komedi om kulturkrockar. Då borde den antingen roa oss eller skildra kulturkrockar. Helst både och. Tyvärr lyckas den inte med någotdera. För jag kan faktiskt inte se något roligt i en lätt instabil hemmafrus hysteriska utbrott. Och angående kulturkrockar. I denna film verkar de mest bestå i att folk pratar förbi varandra på grund av avsaknad av ett gemensamt språk, vilket får mig att le för det hade varit underbart om tillräckliga språkkunskaper hade varit svaret på alla kulturkrockar i vårt samhälle.

Att recensera dåliga filmer brukar vara ganska lätt, men i fallet med ”Spanglish” kan jag faktiskt inte sätta fingret på vad som är så dåligt. Ok, den är inte rolig, vilket är en stor brist hos en film som lanseras som en komedi (samtidigt finns det ju filmer inom denna kategori som inte alls lockar till skratt men som ändå är bra så detta är inte hela förklaringen). Men kanske beror det på att den brister lite på många punkter vilka tillsammans väger ner helhetsintrycket: överlag för dåligt skådespel (vilket säger mycket då jag i vanliga fall inte brukar reagera på skådespelarinsatserna), för stereotypa rollfigurer, tråkig och sentimental intrig samt ett uselt slut. Enligt IMDb spelades ytterligare två scener in efter att en testpublik sett filmen och underkänt dess avslutning. Jag kan inte sluta fundera över den första versionens sista scener, kunde de ha varit sämre än de nuvarande? Nåja, när filmen släpps på DVD kommer kanske det alternativa slutet tas med som bonusmaterial. Men för min del spelar det ingen roll, när detta sker kommer jag förmodligen knappt längre minnas denna film.