Spiderwick 2008

Jared Grace är en arg och förbannat envis liten pojke som gärna handlar utan att tänka sig för. Vilket retar gallfeber på resten av hans familj. Att Jared är så arg beror mycket på att hans föräldrar precis har separerat och han tvingas flytta med mamma, storasyster och sin tvillingbror från New York. Pappan som Jared idoliserar blir kvar i storstaden och Jared beskyller sin mamma för att familjen har splittrats på det här sättet. Som om detta inte vore nog ska de bo i en gammal och nedgången herrgård ute på vischan som tillhört deras något besynnerliga och mystiska förfader Arthur Spiderwick. Jared är minst sagt inte nöjd med situationen och isolerar sig från familjen.

När sedan övernaturliga saker börjar ske i huset är det ingen som först vill lyssna eller tro på Jared, men hans nyfikenhet leder honom snart till en hemlig fälthandbok författad av Arthur Spiderwick. En fälthandbok som beskriver en parallell värld fylld av övernaturliga väsen, både goda och onda. Det verkar vara bäddat för ett stort äventyr.

Och visst blir det ett äventyr, men ett ganska typiskt sådant som tar sig från a till b, utan att göra för mycket väsen av sig. Det finns en fiende som vill åt fälthandboken och denne ska bekämpas. Kampen i sagovärlden hotar även tillvaron i världen som vi känner den och utgången blir avgörande för båda. I detta fall för den samman familjen Grace. Inget ont i det, men det har gjorts så många gånger förut. Och bättre.

Man får knappt lära känna den övernaturliga världen och dess invånare som Arthur Spiderwick så omsorgsfullt katalogiserat i sin handbok, vilket känns som en förlust. En bakgrundshistoria till den här världen saknas och nyfikenheten på hur Arthur mötte denna värld stillas inte. Vilket dessvärre för tankarna till den förargliga frågan som ofta debatteras när en bok blir till film, åtminstone när filmen inte känns helt lyckad. Har man gjort boken rättvisa? Den frågan får någon annan svara på.

Freddie Highmore (”Kalle och Chokladfabriken”) som spelar både Jared och tvillingbrorsan Simon lyckas inte heller ta hem spelet fullt ut. Som Jared spelar han stundtals över något fruktansvärt, vilket är lite förvånande för som Simon är han betydligt bättre. Det är visserligen inte särskilt mycket liv i någon utav karaktärerna och detta kanske man ska beskylla regissören för. Roligast att se är herrgårdens smått schitzofrena vätte Tråckeltum som lånar sin röst av Martin Short.

Allt som allt är detta en småmysig familjefilm som puttrar på och bubblar till av spänning någon gång då och då.