Spies in Disguise 2019

Bolaget Blue Sky Studios, bakom ”Ice Age” bland annat, har skapat denna animerade korsning mellan James Bond och Cronenbergs ”Flugan”. Och det är alltså barn som är målgruppen. Skämten och budskapen är på den nivån, samtidigt som det ändå visuellt är väldigt trevligt att titta på, också med  något äldre ögon.

 

Walter är en idealistisk och uppfinningsrik nörd, som specialiserat sig på alternativa vapen och personskydd. Han är en ickevåldsivrare och tycker att ondska bäst bekämpas med kramar, kattungar och glitter. Han jobbar för Lance Sterling, en swag superspion med grava James Bond-komplex och en övertro på styrkan av att ”go solo”. När Lance under ett uppdrag blir lurad av superskurken Killian och får polisen efter sig, tvingas han be Walter om hjälp. Walter ger honom en vätska, som ska få honom att försvinna ett tag. Men Lance dricker ur fel glas och förvandlas istället till en duva. De två måste nu samarbeta, för att dels ta fast skurken, men också för att hitta ”botemedlet” som gör Lance till människa igen.

 

Det låter väl som en intressant premiss? Och det är precis vad det är. Jag tycker att det alltid är kul med originalidéer, även om också de innehåller en hel del klyschor. För även om spionintrigen i sig inte är direkt nytänkande, så är förutsättningen, en man blir en duva, desto mer originell. Lance tvingas i sin nya ”kropp” att rannsaka sig själv och sina metoder. På kuppen får han pippi-vänner och lär han sig en hel del om det gulliga fjäderfät som ju nu faktiskt är han.

 

Jag uppskattar även det faktum, att man har gjort en animerad barnfilm med så mycket action i. Förvisso rätt fånig sådan stundvis, men det händer i alla fall grejer. Det är fartfyllt och turerna många och påhittigheten råder det ingen brist på. Varken vad gäller det som sker i filmen eller hur det är skildrat. Överlag är det dessutom väldigt snyggt animerat med fina färger och påtaglig detaljrikedom. Snabba klipp och schysst musik i bakgrunden driver på handlingen, så att det aldrig blir tråkigt.

 

Filmen har ett fint pacifistiskt budskap och den slår ett slag för värdet av vänskap och samarbete. Ensam är inte alltid stark, är filmens paroll, och något som Lance blir väldigt varse om. Huvudkaraktärerna är kul och jag gillar deras slänga käft-dynamik. Duon är hyfsat karikatyriska, men har ändå ett visst djup, vilket trist nog, saknas på andra håll. Framförallt känns superskurken Killian ordentligt underutvecklad. Vem är han, vad vill han och varför, är frågor som förblir hyfsat obesvarade.

 

Jag såg den svenskdubbade versionen och det grämer mig en aning. Inget fel på de svenska röstinsatserna. Inte alls. Dock är jag övertygad om att paret Will Smith och Tom Holland briljerar starkare i originalet. Något som garanterat hade gjort min upplevelse bättre. Nu blev den inte mer än bara ”helt okej”.

 

För ”Spies in Disguise” är en helt okej och äventyrligt pigg liten film för hela familjen. Den är inte direkt märkvärdig, men ändå rolig, snygg och sådär lagom tankeväckande för de små.