Star Trek Beyond 2016

Att J.J. Abrams lämnade Star Trek-världen – vars moderna tolkning han till mångt och mycket har format – för Star Wars var ett svek som hette duga, och frågan var om det skulle vara någon som vågade följa upp hans rymdäventyr nu när han hade blivit värvad av den tyngre sci-fi-konkurrenten. Turerna var många för den tredje installationen av den nya generationen Star Trek-filmer som tog sitt avstamp 2009, men till slut landade projektet i händerna på regissören Justin Lin. Med sin bakgrund i Fast & Furious-franchisen som kompetent actionregissör kändes det som ett spännande val, och när Star Trek-alumnen Simon Pegg själv hoppade på manusskrivandet kändes det som att det faktiskt kunde bli av något av detta.

När vi nu återigen stiftar bekantskap med besättningen på USS Enterprise är de inne på sitt andra av fem planerade år av rymdresor för federationens räkning. Men spänningen är inte vad den alltid har varit, och till och med James Kirk (Chris Pine) själv funderar på att lägga kaptenshatten på hyllan. Men när nödropet om ett tillfångataget skepp når dem ger de sig av för att göra det de gör bäst – bara för att själv bli tillfångatagna av den mystiska Krall (Idris Elba) på en avlägsen planet utan hopp om hjälp. Som splittrad grupp måste Kirk och gänget försöka hitta ett sätt att rädda sig själva och stoppa Kralls planer om att utplåna federationen.

Som ni kanske hör låter upplägget till ”Star Trek Beyond” inte allt för kittlande, och faktum är att mycket av historieberättandet går på tomgång. Storyn i filmen hade lika gärna kunnat vara ett vanligt avsnitt av den klassiska tv-serien, bara en aning förlängt. Och visst känns ”Star Trek Beyond” ofta som en mellanfilm utan särskilt mycket inverkan på den större berättelsen. Men det tar inte ifrån den att den lyckas bjuda på ett spektakulärt och underhållande rymdäventyr som stundtals når upp i nivå med Abrams tidigare filmer.

För även om ”Star Trek Beyond” inte direkt går dit någon aldrig har gått förut, så vandrar den på de vägar som definierar Star Trek – och det på helt rätt sätt. Med upptäckande av nya civilisationer, diplomatiska förhandlingar, häftiga rymdäventyr och spännande karaktärer känns det verkligen som att hjärtat med Star Trek fångas med den här filmen, och stor del av det kan man nog tacka Trekkien Simon Pegg och hans medförfattare Doug Jung för.

Skådespelarensemblen är tillbaka på toppenhumör och efter tre filmer är det svårt att föreställa sig någon annan i någon av dessa roller. Tyvärr är det rätt sparsmakat med utrymme för några av de mindre karaktärerna – som till exempel Uhura (Zoe Saldana) och Sulu (John Cho). Chris Pine som kapten Kirk får klart mest utrymme och trots att Simon Pegg är komikern i gänget är det Karl Urban som Bones som drar hem de största skratten. Idris Elba som filmens huvudskurk var på förhand ett oerhört kittlande val, men tyvärr faller han i samma tråkiga sminkfälla som Oscar Isaac i ”X-Men: Apocalypse” och känns till största del anmärkningslös i sammanhanget och bleknar fort i jämförelse med Benedict Cumberbatch i förra filmen. En annan av nykomlingarna som dock friskar upp är Sofia Boutella som Jaylah. Boutella, som vi senast såg i ”Kingsman: The Secret Service” och snart kommer få se i titelrollen i Universals ”The Mummy”, är helt klart coolast i gänget – såväl design- som karaktärsmässigt.

Actionsekvenserna sitter som handen i handsken på erfarne actionregissören Lin och är utan tvekan filmens starka sida. Från episka rymdstrider till motorcykelstunts – Lin bjuder på underhållande sekvenser som alltid håller en på tårna. Fans av serien och Abrams vet att Beastie Boys är en välkommen del i filmerna – och gillade man användandet av deras låt ”Sabotage” i den första filmen är det inget mot hur den används här. Jag nominerar den gärna som en av årets bästa filmscener. I övrigt i musikväg är Michael Giacchino tillbaka med sitt score och håller det enkelt men snyggt.

Det går inte att sticka under stol med att det märks att filmen hoppat lite i produktionsstadierna och att Lin inte varit helt hundra att regissera i rymden, men även om ”Star Trek Beyond” lider av mellanfilmskomplex så kommer man som fan av denna värld inte bli besviken. Det finns tillräckligt med stunder av episka rymdstrider, träffande humor och spännande karaktärer för att man ska fortsätta vara frälst av denna värld.