Star Trek: Section 31 2025

Jag har ganska starka känslor när det gäller "Star Trek", och min bild av hur universumet bör skildras. Starka känslor men inte speciellt snäva. Det vill säga att jag älskar "Star Treks" vision av en utopisk framtid, samtidigt som jag tror att det finns människor med tveksam moral även i en utopi och det finns utrymme att skildra även dessa.

 

Det kanske inte är rätt tillfälle att fokusera på omoralen när vi följer ett av Starfleets flaggskepp på sitt fortsatta vetenskapliga uppdrag, vilken tur då att det inte är vad vi gör här.

 

“Star Trek: Section 31” får vi följa Philippa Georgiou (återigen spelad av den fantastiska och oefterhärmliga Michelle Yeoh), känd från “Star Trek: Discovery”, efter att hon rest både mellan verkligheter och i tiden. Nu håller hon sig dock borta från allt vad Starfleet och Federation of United Planets heter, och driver en skum bar på en rymdstation utanför de lagliga distrikten.

 

Fast det vore förstås ingen film om inget satte käppar i hjulet. Och mycket riktigt, en dag kommer en grupp agenter från underrättelsetjänsten Section 31 och vill värva Georgiou för att hitta och neutralisera ett terroristhot. Jag vill ju inte spoila utvecklingen här men, återigen, ska det bli film så kan inte Georgiou neka för länge.

 

Inget större fel i det. Det kanske inte känns alldeles nyskapande, men är ändå ett effektivt sätt att presentera spelplanen och placera ut spelarna. I slutändan handlar det ändå om hur spelet spelas.

 

Tyvärr inte särskilt bra, är den krassa sanningen.

 

Jag har inget emot att “Section 31” inte känns särskilt “Star Trek”. Den visar trots allt en smutsig undersida, den hemliga delen. Det behöver inte vara utopiskt och hoppfullt eller ha en massa snack om att följa viktiga direktiv.

 

För mig räcker det gott med att det utspelas i "Star Treks" universum med bekanta utomjordiska raser och en intern logik som hänger ihop med vad vi redan vet. Allt det finns här.

 

Vad som inte finns är konsekvens i tonalitet och ett par extra varv med någon mer kompetent manusförfattare.

 

Jag vill ändå inte lägga allt på manusförfattaren. “Section 31” var först tänkt att bli en hel serie, och det är svårt att säga hur mycket filmen lider av bearbetningen till 95-minutersformatet. Jag tvivlar på att man började om manusarbetet från början, vilket antagligen är vad som hade behövts för att historien och karaktärsarbetet skulle flyta på.

 

Det skulle heller inte förvåna mig om humorn är en effekt av bearbetningen. För den känns något påtvingad och framför allt är den i obalans med resten av filmen. Det blir bara konstigt.

 

Allt är dock inte skit. Plotten i sig är det inget fel på, och det finns ett par snygga vändningar i historien. Jag gillar dessutom actionscenerna.

 

Och så har vi ju Michelle Yeoh. Hon har förmågan att lyfta de sämsta filmer och även här håller hon fanan högt, och är helt klart det bästa med “Section 31”.

 

Vad gäller resten av hennes underrättelsegrupp är det en blandad kompott. Det finns ett par onödigt irriterande karaktärer, plus en lågbudgetversion av Amos från “The Expanse”.

 

Å andra sidan har vi teamledaren Alok (Omari Hardwick) och kanske framför allt Rachel Garrett (Kacey Rohl). Garrett kommer i sin framtid bli den första kvinnliga befälhavaren för ett rymdskepp med det bekanta namnet Enterprise, och dyker upp i ett de bästa avsnitten av “Star Trek: The Next Generation” - det vill säga “Yesterday’s Enterprise”. Hennes historia ser jag gärna mer av.

 

I slutändan är "Star Trek: Section 31” inte en film helt utan värde, och jag tror att “Star Trek”-fans med någorlunda öppna sinnen kan hitta ett värde i den. Om man kan se förbi det undermåliga manusarbetet, vill säga.