Star Wars: Episod I - Det mörka hotet 1999

Vi kunde redan på förhand se att denna historia skulle bli något helt annat än den hyllade originaltrilogi som är så otroligt uppskattad och hyllad av både filmälskare och Star Wars-fanatiker världen över. Den gode Lucas jobbade dessvärre redan från början i motvind.

1999 fick vi för första gången se resultatet av 16 års funderande och storyutveckling av originalhistorien som Lucas redan skrev 1975 i samband med manusutkastet till den första filmen "Star Wars - A New Hope". Med andra ord har Lucas haft några år på sig att få till detta manus.

"Star Wars: Episod I - Det mörka hotet" utspelar sig innan den första biofilmen och är den första filmen, kronologiskt sett. Dock så valde Lucas att göra episod IV först, på grund av tekniska skäl, och skjuta på denna film tills utvecklingen hade hunnit ikapp. Det kan vara både krångligt och förvirrande, men det är bakgrundshistorien till detta märkliga och bakvända upplägg.

I denna första episod av rymdhistorien får vi följa Anakin Skywalker (Jake Lloyd) vid ung ålder som sedermera blir den beryktade Darth Vader. Vi får även bekanta oss med en ung Obi-Wan Kenobi (i originalet spelad av Alec Guinness) som här gestaltas av Ewan McGregor, men vi får även följa en ny karaktär Qui-Gon Jinn (spelad av Liam Neeson).

Utan att spoila för någon så kan vi snabbt konstatera att detta är en barnvänligare version som med lätthet kan beskrivas som ett matinéäventyr. Självklart har den sina uppenbara brister, såsom starka karaktärspersonligheter som lyser med sin frånvaro. Om vi bortser från det starkaste kortet i filmen, Liam Neeson, imponeras man aldrig av makabra rollprestationer. Dock så har vi kära återseenden av Ian McDiarmid (senator Palpatine), Anthony Daniels (C3PO), Kenny Baker (R2D2) och inte minst av Frank Oz (Yoda).

Men vi får även knyta nya bekantskaper med ovan nämnda Liam Neeson, Ewan McGregor samt vår egen Pernilla August (Shmi Skywalker). Ni märker att jag utelämnar den hatade karaktären Jar-Jar Binks? Lugn, vi kommer till honom längre fram.

Filmen blev som vi vet idag en oerhörd besvikelse, både rent ekonomiskt och kvalitetsmässigt som gjorde otroligt många Star Wars-fanatiker upprörda. Deras blod har fortfarande inte slutat att koka. Filmen är dock bättre än sitt rykte. Den har självklart sina irritationsmoment, men de är som tur är ganska få och ganska lätt att förtränga. Men först ska man ha klart för sig att jag ser hela Star Wars-serien som två skilda delar. De tre nyaste filmerna fokuserar helt och hållet på Anakin Skywalkers uppväxt och hans personliga utveckling, som leder till den mörka vändningen vi får se i tredje filmen.

Det första negativa beslutet som Lucas tog redan vid manusbordet är den tidigare nämnda Jar-Jar Binks vars syfte är att tillföra humor och familjär känsla som vi fick uppleva vid biopremiären 1999. Men efter all hård kritik har man tonat ner hela karaktären med den officiella förklaringen och syftet att visa upp en starkare karaktär. Även om jag inte själv hade några större problem med Jar-Jar är det bara positivt att Lucas har redigerat bort mycket av de tramsigheter vi fick se i originalversionen. Det resulterade bara i att helhetsintrycket försvagades, men nu fungerar karaktären på ett mer tillfredsställande sätt.

"Star Wars: Episod I - Det mörka hotet" är som sagt den mest barnvänliga filmen, på både gott och ont. Det är den film man kan utan tvekan klassificera som äventyr. De äldre filmerna har en mer allvarlig och vuxen ton medan denna vill bjuda in den yngre generationen och erbjuda dem ett rymdäventyr som lär få många av dem att sitta och hoppa i biostolarna. Jag själv som inbiten Star Wars-nörd kanske inte blir lyrisk, men ändå känner jag mig tillfredsställd av denna inledning av nylanseringen av den 28-åriga rymdsagan. Jag ser väldigt fram emot att få se de kommande filmerna på bio igen. Ja, speciellt de två första filmerna som man inte har sett på en bioduk sedan maratonvisningen av del 4-6 för snart 30 år sedan.

May the force be with us!

Recensionen publicerades för första gången i februari 2012.