Starsky & Hutch 2004

I "Starsky & Hutch" får vi stifta bekantskap med hur allting startade för de två poliserna David Starsky och Ken “Hutch” Hutchinson. I denna film träffas de två San Fransiscopoliserna för första gången och får sitt första uppdrag. Starsky och Hutchinson är urprototypen för donut-käkande, snabbkaffedrickande filmsnutar. Ett omaka par som slog igenom i USA på 70-talet, och säkert blev lite av en förebild för många av de polisfilmer som kom under de följande två decennierna: ”Turner & Hooch”, ”Snuten i Hollywood” med flera.

Och visst innehåller den precis allt en riktig gammaldags snutserie eller -film bör innehålla. Bilar som flyger högt, kurviga blondiner att förhöra, en ständigt skrikande mörkhyad chef. Men samtidigt har vi sett det här tusen gånger förut, med Eddie, Bruce eller Arnold i huvudrollerna. Inget nyskapande på den fronten - år 2004 känns idén riktigt riktigt uttjatad.

Radarparet Stiller och Wilson gör i och med ”Starsky & Hutch” sin sjätte film ihop. De två vännerna har tidigare bl.a synts i filmer som ”Zoolander”, ”Släkten är värst” och ”The Royal Tenenbaums”. Personligen tycker jag att den betydligt duktigare Owen Wilson gott kan dumpa Stiller till nästa film, då han precis som i ”…Och så kom Polly” bara är fånig och pinsam. Men det är väl bara önsketänkande…

Skämten är få och kommer med långa mellanrum, actionscenerna är däremot nästan obefintliga och inget att tala om. ”Starsky & Hutch” har för lite action och för lite komedi för att ens få kallas actionkomedi. Den är underhållande och gör det den ska, men inte mer. De roligaste skämten finns i trailern så mitt bästa tips är, titta på den om och om igen i 80 minuter så har du sparat in en biobiljett.