Stealth - Det osynliga hotet 2005

”Top Gun” möter ”2001 – A Space Odyssey” låter i mångas öron som en premiss som satsar högt, men tillsätt regissören bakom grabbiga och inte särskilt lyckade ”xXx” och ”Fast and the Furious” och resultatet blir inget annat än en maffig kraschlandning.

Ben (Josh Lucas), Kara (Jessica Biel) och Henry (Jamie Foxx) är vänner och piloter i ett topphemligt militärt program. De jagar terrorister i (påhittade) europeiska länder och ger dem en smak av amerikanskt bly. Radargänget får en dag stifta bekantskap med en ny partner – ett helt nytt jaktplan som inte bara kan flyga av sig självt men även tänka, svara på tilltal och ta egna beslut i kritiska situationer. Detta teknikens under har passande nog begåvats med det mänskligt låtande namnet EDI (”2001”-déjà vu, någon?).

Piloterna blir skeptiska, och det med all rätt. För efter att ha blivit träffad av blixten får EDI en knäpp och börjar leva ett eget liv. Han lär sig saker och slutar lyda order. Han laddar ner låtar från nätet för att spela på hög volym under farliga uppdrag, och drar sarkastiska kommentarer. So far, so good. Att den tekniska utveckligen vänder sig emot människan är ett populärt filmtema, och visst hade det kunnat bli riktigt spännande. För hur får man stopp på ett enormt stridsflygplan, utrustat med den senaste vapnen och en ”tänkande” hjärna? Sedan, som så ofta i till synes lovande filmer, spårar det ur.

Trots att filmen är närmare två timmar lång verkar storyn inte räcka till ens halvvägs, för när Kara kraschlandar i ett mindre gästvänligt land tar filmen en annan vändning. Ben gör en Jack Bauer och går emot sina överordnade för att rädda sitt hjärtas dam, och EDI blir – tro det eller ej – ruskigt hjälpsam, efter att hans skapare mixtrat lite med ledningarna. Är det det dåliga samvetet som kickar in, kanske? Har datorer ett samvete? Så stäm mig för årets spoiler, men jag besparade dig just en hundring och ett par timmar av ditt liv. För även om handlingen på pappret verkar onekligen lovande (i alla fall för ett actionfreak som jag) och vissa bitar är rätt hyfsade (actionscenerna hämtar tydligt inspiration av duon Bruckheimer/Bay), så går det inte annat än att bli besviken på ”Stealth”. Ljudvolymen är på topp men logiken och spänningen lyser med sin frånvaro. Och det borde vara belagt med spöstraff att degradera en Oscarsvinnare (Foxx) till birollen som ”den svarte killen som dör först”.