Stockholm Stories 2013

I "Stockholm Stories" får vi några sporadiska inblickar i ett antal stockholmares liv. De är alla rätt isolerade, men med ljuva drömmar om närhet och kärlek. Under subtil ledning av den aspirerande författaren Johan, som lever i en ständig skugga av sin berömde far, får vi under några höstdagar möta personer, vars öden korsar de andras och en slags svensk variant av "Short Cuts" uppstår. 

Bland annat lär vi känna den godhjärtade överklasskillen Douglas som i hemlighet hyser känslor för Anna, älskarinna till finansministern, men till synes inte så mycket mer. Thomas är en mörkrädd och överpresterande perfektionist som jobbar hårt och springer fort men får inte relationer att fungera och så har vi barnlösa Jessica, som blivit nekad adoption då hon anses ha för litet socialt nätverk.

Det handlar om ensamhet, längtan och rädslor. Ganska vardagliga men ändå stora ting i en redan stor stad som Stockholm.

Det är onekligen en intressant och brokig skara individer som presenteras för oss och även om jag kanske inte rakt av identifierar mig med någon av dem så är deras känslor och tankar många gånger lätta att relatera till. "Stockholm Stories" är en mycket sann iakttagelse av livet i en storstad - aldrig bor vi tätt som i en blinkande huvudstad, men sällan är det så långt avstånd mellan oss. Hur mycket ljus behöver vi egentligen för att se varandra? Hur mörkt måste det bli för att vi ska våga mötas?

Istället för att träffas och umgås, samlar vi - i vår ensamhet - på oss neuroser och rädslor för allt och ingenting. Och om någon annan mot förmodan skulle närma sig oss, blir vi förskräckta och genast väldigt misstänksamma.

Detta är Karin Fahléns regidebut och vilken lysande sådan det är! Fotot är otroligt fint och förstärker effektivt stämningen och känslan som råder. Vyer över ett vackert, men grådassigt Stockholm city varvas med nära bilder på uttryckfulla ansikten och det känns hela tiden väldigt mycket på riktigt. Också den sköna musiken i bakgrunden håller genomgående tonen och den på alla håll övertygande ensemblen lyfter ytterligare berättelsen.

Erik Ahrnboms manus är välskrivet med trovärdiga repliker och många små kluriga ledtrådar till hur allt hänger ihop. Dock flätas allting samman till en begriplig helhet lite för hastigt och filmens kulmen kunde ha varit en aning mer intensiv. Vissa sömmar hade dessutom gott kunnat broderas ut på vägen och sammanfattningsvis känns filmen med sina dryga 90 minuter nästan för kort.

Men trots att det finns en del som jag hade velat ha mer av så tappar jag aldrig tråden eller min nyfikenhet. Framförallt känner jag otroligt mycket med den vilsna bunten av karaktärer som på olika sätt försöker hålla uppe någon typ av värme i storstadskylan. Visst tas några lätt klyschiga genvägar och lite mer komik i delar av tragiken hade inte skadat. Fast ändå är "Stockholm Stories" en mycket underhållande och tänkvärd film om det något aviga livet och de tafatta, men samtidigt verkliga människorna i det.