Stories We Tell 2012

Främst känner vi igen Sarah Polley som skådespelerska, och då från filmer som "Dawn of the Dead", "Go!" och "Ljuva morgondag", men på senare år har hon allt mer börjat utmärka sig som en av de ledande kvinnliga regissörerna som verkar just nu. Debuten kom 2006 med dramat "Away from Her" om åldrande kärlek och förra året gjorde hon den fantastiskt fina "Take This Waltz" med Michelle Williams. Och för att visa upp ytterligare strängar på sin lyra har hon nu glidit in i dokumentärfilmsgenren, något hon minst sagt lyckas bemästra.

I sin första icke-fiktiva film som regissör har hon bestämt sig för att berätta om en hemlighet som hon burit på under många år. På ett oerhört öppet, närgånget och hjärtfullt sätt genom ett potpurri av gamla Super 8-filmer, bilder,  intervjuer och memoarer utreder hon sin familj, eller rättare sagt hennes mor och förhållandet med hennes far, och målar upp den berättelse som på senare år kommit att förändra hennes liv. Det hela blir en mycket snyggt strukturerad livsberättelse där familjeskap och relationers betydelse sätts på sin spets.

Även om intresset för just Polley och hennes familj kanske inte är det högsta till en början vävs en snabbt in i denna intressanta historia om livsöden och identitet. Polley intar en position dels som ett utomstående och överblickande subjekt, dels som ett aktivt objekt i berättelsen och hon sköter den hårfina balansgången på ett oerhört snyggt sätt. Det är lekfullt och komplext på samma gång, alltid med såväl hjärna som hjärta på rätt plats.

Det absolut bästa med filmen kommer dock senare. Utan att avslöja för mycket så tar filmen en oanad vändning mot slutet och glider in på ett intressant spår som en inte kunnat förutse. Inte bara är det faktumet att det sker utan också sättet Polley för in det på som är så otroligt fascinerande. Hon smyger in det på ett sådant snyggt sätt att det känns som en hjärtklappande tvist utan att vara pang på. Det är svårt att gå längre in på detta utan att förstöra filmupplevelsen, men Polleys film blir efter detta en fascinerande metaberättelse och filmutforskande verk som häpnar.

Hennes historia och sättet hon skildrar det på väcker intressanta frågeställningar om rätten till minnen och rätten att berätta en historia. "Stories We Tell" är minst sagt en fantastiskt berörande och intressant film som med sitt unika berättande kommer att eka kvar länge. Sarah Polley, du kan sannerligen berätta en historia.