Strange Darling 2023

Bland alla true crime-dokumentärer, alla miniserieadaptioner av samma true crime-fall, podcastavsnitt av andra true crime-historier, tv- serier om podcasts om true crime, och så vidare, är det lätt att konstatera – krimgenren har börjat äta sin egen svans. Kanske är det därför inte så konstigt när man drar en liten suck under förtexterna till "Strange Darling", som utger sig för att skildra de sista mordlystna dagarna i en seriemördares framfart under slutet av 2010-talet. Lyckligtvis är det bara det första av filmskaparen JT Mollners små trick för att väva in oss i sin skruvade thriller.

 

Vi kastas direkt in i händelsernas centrum där en ung kvinna jagas av en till synes hämndlysten man. Genom att hoppa både framåt och bakåt i tiden nystas mysteriet kring de två karaktärerna långsamt upp över de sex kapitel som filmen är uppdelad i. Genom detta icke-linjära berättande leker Mollner skickligt med förväntningar och håller tittaren ständigt på tårna.

 

Resan vi tas med på är en blodig odyssé rakt ner i människans mörka psyke. En katt och råtta-lek i stil med Itchy och Scratchy snarare än Tom och Jerry. Här blandas bloddränkt ultravåld med psykologisk terror när våra två protagonist-antagonister frenetiskt försöker överlista varandra. Willa Fitzgerald och Kyle Gallner är båda fenomenala i sina roller, men framför allt Fitzgerald gör en mäktig prestation med övertygande känslospel på alla håll och kanter. 

 

Det analoga fotot (plåtat av skådespelaren Giovanni Ribisi, som här gör debut som filmfotograf) osar 1980-talets slasherfilmer och skänker ett knastrigt nostalgiskt skimmer över filmen. Även om filmen tappar lite momentum emellanåt så bjuder den ändå på en snygg, nervig och svettig resa ner i mörkret. Framför allt är det den narrativa leken och subversionen av genren som gör "Strange Darling" så unik.