Stronger 2017

Krasst sett är det här en rätt bekant historia att berätta på vita duken. En man som råkar ut för det ofattbara, en familj som kastas mellan sorg och hopp, och så den långa och snåriga vägen tillbaka till ett någorlunda komplett liv.

"Stronger" bygger på ett verkligt livsöde, och vad som helt klart lyfter filmen över liknande biopics är Jake Gyllenhaal i huvudrollen. Han spelar Jeff, en vanlig Boston-snubbe som råkar vara på fel plats vid fel tillfälle när bomberna briserar. När Jeff vaknar upp på sjukhuset saknar han två ben. Men han har något viktigare att tänka på. Han ber om en bit papper och skriver ett meddelande till polisen: ”jag såg gärningsmannen”. Så föds en motvillig amerikansk hjälte.

Det var inte längesen vi fick ”Patriot’s Day”, actionthrillern där Mark Wahlberg jagade efter Boston-terorristerna. David Gordon Greens ”Stronger” kompletterar Peter Bergs pulshöjare med en snyftare om mannen som blev stadens och hela Amerikas symbol för hopp.

Jeffs berättelse drar igång på riktigt några veckor efter dådet, när han kommer hem till mammas lägenhet och försöker anpassa sig till ett nytt liv i rullstol. Inte nog med det, han måste göra det i rampljuset. Jeff har blivit synonym med stadens styrkemotto ”Boston Strong”, och skänker vare sig han vill eller inte kraft åt andra efter tragedin. Detta medan han själv inte kan gå på toaletten utan hjälp.

Visst blir man imponerad av alla filmiska tricks som suddat ut Jake Gyllenhaals egna ben, men ännu mer är jag hänförd av det som sker i skådespelarens kroppsspråk och hans ögon. Det är en otrolig prestation som han bjuder på. Kameran älskar att hålla sig nära Gyllenhaals uttrycksfulla ansikte, och man känner verkligen hans kamp och hans smärta under de följande månaderna.

Gyllenhaal får fint stöd av Tatiana Maslany och Miranda Richardson, som de två kvinnorna i Jeffs liv. Maslany spelar exflickvännen och Richardson mamman, två tuffa Boston-brudar vars liv också omkullkastats. Det som berättas är lika mycket familjens historia, och vad man går igenom när en närstående drabbats av något hemskt.

Det är i familjerelationen och bland Jeffs grabbiga vänner som ”Stronger” hittar en stor del av sin humor och sitt hjärta. De lättsamma inslagen välkomnas och skapar en fin kontrast till de många starka scenerna. Visst kan det bli lite väl amerikanskt ibland, och jag hade klarat mig utan klyschan ”Vi får inte låta terroristerna segra!”. I det stora hela är detta dock en väldigt varm och mänsklig film som påminner oss om att kärleken övervinner det mesta - klyscha eller ej, det är ett budskap som aldrig blir tjatigt.