Kärlek över haven 2017

En undrar egentligen hur vår svenska nationalklenod Alicia Vikander hinner andas mellan alla sina filmer. Sedan genombrottet 2010 med ”Till det som är vackert” har hon snittat tre-fyra filmer om året – från kritikerrosade indierullar till Hollywood-blockbusters. Hur hon egentligen hinner med allt är ett under, men någon gång under de senaste två åren hann hon i alla fall åka med Wim Wenders ut på äventyr. Nackdelen med att medverka i så många filmer är dock att de mindre kommer hamna i skymundan – och ”Submergence” kommer onekligen bli en av dem. Men för den som törstar efter ett vemodigt kärleksdrama bör den definitivt sökas ut!

Baserad på romanen av J.M. Ledgard förtäljer ”Submergence” berättelsen om soldaten James (James McAvoy) och marinbiologen Danielle (Vikander) som av en slump träffas på ett pittoreskt hotell i Normandie. Båda är där för att pusta ut innan nästa utmaning, men finner den redan där då en romans uppstår mellan de båda ensamvargarna. När de skiljs åt lovar James att han ska kontakta Danielle när han kommit fram i Nairobi. Men väl där går hans plan i kras och han tillfångatas av Al-Quaida. I en fönsterlös cell dras hans tankar till Danielle - som själv ängsligt väntar på livstecken mitt ute på Atlanten.

Att sätta två kärlekstörstande och längtande karaktärer på ensliga platser på olika delar av jorden är ett givande koncept och Wenders fångar genom en träffande atmosfär vemodet i våra protagonisters dilemman. McAvoy och Vikander är en match made in heaven och är en fröjd att se både tillsammans och för sig.

Tråkigt nog känns berättelsen en aning spretig. De två karaktärernas världar är båda intressanta men känns lite väl frånkopplade från varandra, även om det till viss del såklart är meningen. Det känns stundtals som vi får se scener ur två separata filmer som försöker berätta helt olika saker. Även om samspelet inte är klockrent är dock tanken på de två väldigt utelämnande och ensliga platserna och vad de gör med karaktärerna en fängslande tanke. Geopolitiska faktorer blandas med naturens mäktiga krafter och skapar ett lika aktuellt som intressant ramverk till vår kärlekshistoria.

Trots sin spretighet – och stundtals andefattiga tempo – är ”Submergence” en snyggt visualiserad kärleksberättelse som bjuder på lika mycket livsbejakande glädje som existentiellt vemod. För den som är svag för deppiga kärlekshistorier i linje med Joe Wrights ”Försoning” (även den med McAvoy) är Wenders djupdykande drama ytterst sevärd.