Sune - Uppdrag: Midsommar 2021

Förr eller senare måste alla goda ting ta slut. Det är lika sant för filmtrilogin om Sune som för hans smått tafatta mellanstadie-romans med Sophie.

När romantikern Sune (Elis Gerdt) bjuder på ostron-picknick då hon bara vill ha pizza, får Sophie (Lily Wahlsteen) nog och dumpar honom. Grabbens depp omvandlas snart till en utstuderad plan, och så inleds "Uppdrag: midsommar" - för finns det något mer romantiskt än att försöka vinna tillbaks sin kärlek under årets soligaste högtid?

Familjen Anderssons sommarresa går till idylliska Myshult där mamma Karin (Sissela Benn) och pappa Rudolf (Fredrik Hallgren) blev ett par för tjugo år sen. Karin har just ärvt en sommarstuga, men inser att byn är splittrad av en konflikt som hotar självaste midsommarfirandet. När dottern Anna (Tea Stjärne) får för sig att föräldrarna ska skiljas, är det plötsligt mycket som står på spel om inte midsommarhelgen blir superlyckad.

Sen får vi inte glömma lillebror Håkan (Baxter Renman är återigen en höjdpunkt) som mest lever i sin egna, tillskruvade fantasivärld. Det är honom man kommer sakna mest nu när den här trilogin tar slut.

"Sune - Uppdrag: midsommar" skulle egentligen ha haft premiär julen 2020, men ni-vet-vad kom i vägen. Istället släpps den nu som uppvärmning inför midsommar och känns som en klockren familjefilm att locka tillbaks biopubliken med. Här bjuds det på charmig, oförarglig igenkänning för unga trevande hjärtan och lite lagom dos av pinsamheter för de vuxna i publiken. Tidlös och trygg familjeunderhållning, varken mer eller mindre.

Tonen är möjligen mer romantisk än förr, här finns flera fina blinkningar till kärleksfilmernas klyschor. Beprövade "Notting Hill"-knep återanvänds i ett Sunefierat format.

Efter två Sune-filmer har Jon Holmberg lämnat över regin till Erland Beskow, etablerad tv-regissör ("Helt perfekt" med mera) som gör sin långfilmsdebut. Regissörsbytet verkar ha gått smärtfritt och är ingenting som märks för publiken, mycket tack vare att skådespelarna vid det här laget är så pass tajta med varann och hemma i sina roller.

Ibland önskar man dock att filmskaparna tog lite mer risker och utsvävningar. Att man tog sig tiden att vässa till de skämt som faller platt, eller strök någon överflödig sidokaraktär (Olle Sarri och Göran Ragnerstam, jag tittar på er). Eller varför inte slå på den stora trumman med midsommarstämningen? Alla vet hur högtider kommer med press och omöjliga förväntningar, något som julkomedier utnyttjar för fullt - det fanns mer potential här för att driva med den svenskaste högtiden av alla.

Samtidigt blir jag glatt överraskad av saker som att barnpubliken får lära sig om diabetes på ett avdramatiserat sätt. Och lika enkelt introduceras två lesbiska mammor i handlingen utan att det är någon stor grej. Två små detaljer som får filmen att kännas lite mer modern och inkluderande.

"Sune - Uppdrag: midsommar" är kanske inget minnesvärt i genren, och inte fullt lika rolig som den ännu oöverträffade "Sune vs Sune" enligt mig. Men ändå ett välkommet återseende, och som en välbehövd publikmagnet efter så lång tid med pandemistängda biografer lär filmen göra vad den ska.

 

Uppdrag: rädda biosommaren inleds den 11 juni och undertecknad tror på ännu en Sune-succé.