Super Mario Bros. Filmen 2023

Super Mario Bros. Filmen poster

Synopsis

När den onde Koopa-kungen Bowser reser runt och stjäl kraftstjärnor för att kunna förslava och härska över deras värld så måste rörmokarbröderna Mario och Luigi samarbeta med prinsessan Peach från Svampriket för att kunna komma på en plan att stoppa honom innan det är försent.
Ditt betyg
3.2 av 85 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Lucas Mass

4 april 2023 | 21:00

Ett snyggt men papperstunt tv-spelsäventyr

RECENSION. Att filmatisera ett spel har historiskt sett lett till katastrof, men det är en förbannelse Hollywood jobbat hårt på sistone för att förinta. Tyvärr är ”Super Mario Bros. Filmen” ett exempel på att förbannelsen fortfarande lurar.
En långfilm byggd på tv-spelet ”Super Mario Bros.” är inget nytt koncept. Redan 1993 samarbetade Hollywood med det japanska spelföretaget Nintendo för att se om rörmokaren hade potential på bioduken och resultatet var en live-actionanpassning med Bob Hoskins som Mario och John Leguizamo som Luigi. Likt de flesta filmatiseringarna på tv-spel så var det ett misslyckande hos både kritiker och publik, och Hoskins gick till och med ut med att det är filmen han ångrade mest i sin karriär.
 
Den nya filmen, vid namn ”Super Mario Bros. Filmen”, är på många sätt ett försök av animationsstudion Illumination att rätta till ett misstag. Det fanns inte mycket i Bob Hoskins-filmatiseringen som faktiskt liknade ”Super Mario Bros.”, men med hjälp av modern teknik går det nu att återskapa en perfekt tredimensionell kopia av Mario och hans värld för en hel långfilm.
 
Rent visuellt är det Illuminations bästa verk hittills. Färgerna glöder, 3D-renderingarna av de klassiska Nintendo-karaktärerna är fläckfria och det finns flera underhållande sekvenser där animatörerna får ha kul med världen. Det är i dessa stunder alla fans av spelen kommer äntligen få det de hoppades på, problemet är bara att det är även där korrigeringarna verkar ha upphört.
 
I ”Super Mario Bros. Filmen” är Mario och Luigi rörmokare i vår värld, en backstory till karaktärerna jag aldrig riktigt varit övertygad om, men en dag transporteras brorsorna till en annan, mer magisk, dimension. När de separeras ger Mario sig ut på ett äventyr tillsammans med prinsessan Peach för att rädda Luigi och möjligen hela världen.
 
Likt de nya ”Sonic the Hedgehog”-filmerna vet jag inte varför vår värld måste vara inblandad i dessa filmatiseringar av tv-spel. Det känns lite tröttsamt att se Mario, en karaktär som är känd för hur flexibel han är, i samma karaktärsresa som vilket annat fantasyäventyr som helst. Oavsett om det är ett klassiskt plattformsspel, ett racingspel, eller ett partyspel, så är det alltid igenkännligt som ett ”Super Mario Bros.”-spel, varför inte använda den flexibiliteten för en mer kreativ filmatisering?
 
I allmänhet är manuset ett papperstunt äventyr som aldrig riktigt kommer igång. Många strukturella punkter lånas från ”Lego-filmen”, men det är en film som använde premissen för att utforska kreativ frihet och individualism i den moderna världen - ”Super Mario Bros. Filmen” siktar aldrig högre än att bara visa upp 3D-renderingar av Nintendos värld.
 
Så klart behöver de flesta animerade filmer inte sikta i närheten lika högt som ”Lego-filmen”, men det är svårt att tro att Illumination har något intresse i Nintendo-karaktärerna utöver deras ikonografi. Skulle man ignorera alla kopplingar till Mario så finns det inget mer att skriva hem om. Konturerna finns, men ingen tänkte på att färglägga inom linjerna för att få målningen till liv.
 
Karaktärerna saknar charm, de saknar konflikter med andra karaktärer och de saknar någon form av utveckling från början till slut. ”Super Mario Bros. Filmen” är helt beroende av att vi är investerade i Mario och hans vänner för att vi redan vet vilka de är.
 
Som förväntat används flera tröttsamma låtar hänsynslöst i filmens soundtrack. Har man väntat med korta andetag på att få höra ”Take on Me” eller ”Thunderstruck” i biosalongen igen är ”Super Mario Bros. Filmen” redo att fixa det. Även ”Holding Out for a Hero” används igen trots att både ”Tetris” och ”Shazam! Fury of the Gods” nyligen tog sig den friheten. Såklart så kan man inte förutspå vad andra filmer kommer använda, men det visar hur uppenbara dessa låtval är.
 
I rollerna har vi bland annat Chris Pratt som Mario. Ett castingbeslut som höjt många ögonbryn och medan jag inte riktigt hör en karaktär mer än jag hör Pratt framför en mikrofon så är han knappast det största problemet med filmen. Han tillför inte mycket till rollen, men han är för det mesta en acceptabel Mario.
 
Anya Taylor-Joy är på en liknande nivå där jag kämpar med att höra Peach istället för en skådespelare i ett inspelningsbås. Charlie Day är underhållande som Luigi, vilket är en roll han hade kunnat spela i sömnen. Det är bara synd att han inte får särskilt mycket att göra. Men det är Jack Black som stjäl filmen som kungen Bowser. Han ger allt han har och det sticker ut i en produktion som ofta inte ger mer än en medelmåttig insats.
 
Det här kommer inte vara sista gången vi får se Nintendo-karaktärerna på bioduken, jag hoppas bara att Illumination nästa gång inte försöker framställa en grov skiss som en komplett målning. Nintendo-fans kommer få den nostalgikänslan de hoppades på och barnen kommer uppskatta det snabba tempot, men mer än så blir det nog inte. Personligen, för en film som så gärna vill underhålla så gjorde den mig mest bara irriterad och uttråkad.
| 4 april 2023 21:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (6)
5
En efterlängtad film som verkligen levde upp till förväntningarna. Då jag inte är så inne på illuminations filmer så var jag lite orolig först, men filmen har verkligen lyckats ge oss allt som en bra animerad film ska ha. En kul och spännande resa med alla våra älskvärda karaktärer. Musiken är välkomponerad och skapar verkligen den nostalgiska känslan som filmens syfte ligger på. En mycket bra film, hoppas på fler i samma anda.
Läs mer
5
Verkar som om denna resencent Lucas Mass inte alls uppskattar animerad film överhuvudtaget. Och varför ger ni hobbyresencenter här nedan denna fantastiska film bara 4 stjärnor istället för 5 är ju ett större mysterium än varför jorden är rund och varför det inte finns en IMax biograf i Jönköping????? Hade det funnits 10 stjärnor + så hade den fått detta. Det första man lägger märke till är animations grafiken som ilumination och universial studios med Nintendo i spetsen slår Disney mfl. med hästlängder i. Om Disney är guld så är denna film platinum. Tänk om Nintendo kunde göra ett spel med Super Mario med denna grafik moj moj moj moj..............hur som, filmens manus, regi och uppsättning, ljud och skådespelarnas röster är magiskt vackra. Bara flera exempel som Brooklyn, Svampriket, Bowsers flygande fort. Mario och hans bror Luigis sett att agera i Brooklyn i början och sedan längre frsm i filmen är super rolig, till Bowsers roliga upptåg. Och man behöver inte ens vara ett äkta Super Mario Brothers fan för att förtrollas av dess fantastiska story där Bowser och hans Coopatrollkarl själ en hel del av showen med galna skämt. Det enda felet är att filmen är på tok för kort, 1 timma och 32 min borde ha varit 2 timmar och 32 min samt att de scener där prinssesan med Mario och Toad passerar igenom världar kända från spelen blev i sekund sekvenser istället för ett äventyr i sig. Jag hade gärna velat se mer av dessa världar med mera ingivilse och vad som kunde ha hänt men men det kommer väl i uppföljaren som inte kommer att ta lika lång tid emellan den förra filmen HOPPAS JAG. Själv är jag ett Donkey Kong Country fan till 200% så jag får ju mitt lystmäte även här då Donkey Kong kommer med sin Kong arme och Ett Super Mario Bros till 100% . Men som sagt man behöver inte ha spelat spelen eller ens läst om Mario eller vetat om vem han och hans bror tillsammans med Bowser och hans Coopad är för att tycka om och förstrollas utav denna fantastiska skapelse till animerad film. Aldrig förr har en sådan här skapelse till animerad film skådats på bio för det har inte varit tekniskt möjligt.......... .........................förrs NU. MISSA INTE DENNA ANIMERADE FILM FÖR TUSAN GOTT FOLK, DEN PASSAR FÖR OSS ALLA. INGEN ÄR FÖR GAMMAL FÖR SUPER MARIO BROTHERS..,.................................. IT'S A ME MARIO!!!! Från en som redan var med 1986!!!!
Läs mer
4
Efter ett enligt många misslyckat försök på 90-talet att filmatisera den populära tv-spel franchisen “Super Mario Bros” så har det gjorts ett nytt försök med en animerad film. “The Super Mario Bros. Movie” är titeln och jag har varit och sett denna nostalgifulla film för att se om det kunde vara något som funkar för bioduken. Nu ska jag uttrycka min åsikt angående den saken. Men först lite om handlingen. När de jobbar under jord med att laga en stor vattenledning, transporteras rörmokarna Mario (Chris Pratt) och hans bror Luigi (Charlie Day) från Brooklyn ner genom ett mystiskt, grönt rör och hamnar i en magisk ny värld. Men bröderna blir separerade och Mario ger sig ut på ett episkt äventyr för att försöka hitta Luigi. Med hjälp från en av Svamprikets invånare, Toad (Keegan-Michael Key), och lite träning från den viljestarka drottningen av Svampriket, Prinsessan Peach (Anya Taylor-Joy), hittar Mario kraften inom sig. Svampriket är under en attack ledd av den onde Bowser (Jack Black) och historiens osannolika hjältar att ta tag i hotet blir dessa två rörmokarbröder. Precis som många andra 80-talister så växte även jag upp med att spela plattformsspelen “Super Mario Bros” som var simpla men ändå kreativa för sin tid. Man spelade som en mustaschprydd italiensk rörmokare vid namn Mario som fick superkrafter av att äta magiska svampar osv. Ett ganska flummigt koncept. Var man två spelare så kunde man spela som hans bror Luigi. Första spelet om dessa två bröder var ett av de första spelen jag spelade. Senare blev jag mest uppslukad av “Super Mario Bros 3” och till en senare konsol som hette Super Nintendo så var det “Super Mario World” som blev den eviga favoriten. 1993 gjordes det första försöket att göra en live-action film av spelet med Bob Hoskins och John Leguizamo som de båda bröderna. Samantha Mathis fick rollen som en för sin tid väldigt feministisk Princess Daisy. Det hela utspelade sig i vår värld, men när äventyret påbörjas så dras vi in i en parallell dimension där dinosaurierna istället för människorna är den dominerande rasen. En kreativ film tyckte jag. Den var inte fullt så dålig som alla säger och hade faktiskt en Roxette låt på sitt soundtrack. Men som tv-spelsfilmatisering var den inte fullt så lyckad. Nu har det därför satsats på en mer barnvänlig och animerad familjefilm. Ett koncept som funkar mycket bra enligt min åsikt. Det ger möjligheten att ta ut svängarna mer och få fram de karaktärsdrag som det flummiga svampriket hade i spelen. Att ha kända skådisar i rösterna är också ett fungerande koncept. Chris Pratt inte minst är charmig som Mario. Anya Taylor-Joy är helt perfekt som röstskådisen för karaktären Princess Peach. Men det mest minnesvärda röstmässigt i den här filmen är Jack Blacks humoristiska gestaltning av skurken Browser. Han ger karaktären egenskaperna av att var det kärlekskranka odjuret som blir obotligt svartsjuk då Mario kommer till Svampriket och stjäl uppmärksamheten ifrån prinsessan som han själv är kär i. I en scen får man exempelvis ta del av en sjukt rolig kärleksballad som Jack Black har satt sin prägel på. Så sammanfattningsvis så får man det man förväntar sig. Ett kreativt manus som snabbt kastar in våra älskade rörmokare i den värld vi känner igen ifrån spelen. För spelnörden finns det många överraskningar och referenser till alla Mario spel genom tiderna att frodas i. Själv slutade jag spela ungefär efter Super Nintendots tid. Så “Super Mario Kart” referenserna hade jag inte så stor koll på. “Donkey Kong” spelade jag inte jättemycket heller. Men jag kunde relatera till mycket och blev underhållen. Det här var en film för fansen där inte onödiga ändringar har gjorts för att tillfredsställa den pågående woke kultur som sabbar många filmer idag. Lite känns väl Mario och Luigi som sidekicks till prinsessan. Men inte så pass mycket att det stör. Jag tycker att det här var en charmig familjefilm med hjärtat på det rätta stället där man får skratta mycket. Mer komplicerat än så behöver det inte vara. Allra helst inte i en animerad film. “Sonic The Hedgehog” filmerna var bra. Det visade sig filmen “The Super Mario Bros. Movie” också vara. 4/5 är mitt betyg.
Läs mer
Visa fler