SuperClásico 2011

För sportfans är Superclásico den årliga sammandrabbningen mellan Argentinas två mest populära fotbollsklubbar: Boca Juniors och River Plate. Men lugn, det här är ingen film om fotboll, snarare handlar det om en annan slags duell.

Efter 16 års äktenskap har Christians fru (Paprika Steen) lämnat honom, och flytt landet för att leva lyxliv i Buenos Aires. Christian (Anders W. Berthelsen) kan bara inte förmå sig att skriva på skilsmässopapperen, vilket skulle innebära definitivt farväl. Istället tar han med sig tonårssonen och hoppar på nästa flyg till Argentina, för att vinna tillbaks Annas hjärta. Men att ens försöka konkurrera med hennes nye kap, den tvålfagre fotbollshjälten Juan Diaz, blir ingen lätt match för en halvt nedsupen medelålders skandinav.

Årets danska Oscarsbidrag charmar tittaren nästan från ruta ett med vackra, soliga miljöer som tagna ur valfri Ving-reklam. Det här är lika mycket en kärleksförklaring till vin- och fotbollskulturen som råder i Buenos Aires, som en varm semesterkomedi. Jag undviker medvetet termen "romantisk komedi", visst finns lite av den varan också när sonen Oscar uttråkat drar ut på egna äventyr i mångmiljonstaden, men mest handlar det om Christians försök att handskas med att kärleken faktiskt tagit slut. Kan "skilsmässokomedi" få bli en ny term? Flera av filmens roligaste scener utspelar sig i baren, där han och en gammal vinmakare delar såväl kärleksbekymmer som många flaskor av den goda drycken, utan att förstå ett enda av varandras ord.

Den värme som finns här, den rappa dialogen och genomgående älskvärda karaktärer (ja, till och med Juan, som ju ska vara roten till allt ont) får mig att tänka på klassiska brittiska romkoms som "Allt eller inget" och "Love Actually". Ole Christian Madsen ("Flamman och citronen") har knåpat ihop en sån där historia där man även kan få in ren ramla-i-poolen-slapstick och komma undan med det. När gapskratten inte haglar sitter man iallafall med ett leende på läpparna nästan hela filmen igenom.

Kanske blev det för lättsamt för Oscarsjuryn som inte nominerade filmen i år, men låt oss åtminstone hoppas på en svensk biopremiär - förslagsvis lagom till sommaren! En gnutta sol från vårt kära grannland kan även vi få må gott av.