Superhjältarna 2004

Då Disney till slut övergivit den tvådimensionella animationskonsten helt för Pixar-producerade alster, har vi blivit vana vid fullträffar som till exempel “Hitta Nemo”. Nu kommer en helt ny historia som leker med tanken om hur livet som pensionerad superhjälte är. Man har också pumpat upp tekniken och miljöerna för animationen på ett hisnande sätt och slänger verkligen ut en utmaning till “Shrek”-filmerna.

De två forna superhjältarna Mr. Incredible (röst: Craig T. Nelson) och Elastic Girl (Holly Hunter) har efter flera år som firade superhjältar fått hemliga identiteter och bor nu i en förort som paret Bob och Helen Parr. Deras barn bär också på superkrafter, men får inte visa upp dem för allmänheten. Bob jobbar på en försäkringsfirma som han finner lika stimulerande som att plocka sitt näshår. Men en dag får han ett hemligt meddelande som tar honom ut från den gråa vardagen och bokstavligen till en äventyrens ö. Det finns dock en hake som han kommer få ångra bittert senare.

"Superhjältarna" känns trots sin titel, kanske som något av det mest vuxna som Pixar/Disney gjort. Den första halvtimmen skulle nästan kunna klassas som “Våra värsta år”-light. Mycket roligt att hämta för både barn och vuxna alltså. När handlingen senare pliktskyldigt går över till äventyr och räddningsaktioner förloras lite av originaliteten, men å andra sidan blir animationen desto bättre. Denna ö som den sista timmen utspelar sig på är något av det snyggaste som gjorts. Det finns en hetsig jakt som utspelar sig helt på vatten som kommer gå till historien och mycket väl kan innebära att era barn kräver att få gå en gång till. Craig T. Nelson och Holly Hunter är mycket passande röster för två forna hjältar som försöker anpassa sig till en vardag och Kevin Smith-stammisen, Jason Lee är precis så jobbig man tycker en skurk borde vara. Dessutom finns Samuel L. Jackson i en supercool biroll. Och den hysteriskt roliga modeskaparen Edna ser exakt ut som chefredaktören till modemagasinet “Vogue”.

Ja, hantverket är det inget större fel på. Däremot kan man inte undvika känslan att "Superhjältarna" känns väldigt bekant i både upplägg och utförande. Historien om människor med speciella krafter som tvingas gömma sig, men till slut ändå räddar världen, är något som “X-men” redan utforskat på ett mer komplext sätt. Filmen plockar dock en hel del poäng då man koncentrerar sig på förortslivet, men då äventyren tar fart blir det lite väl förutsägbart. Man har inte heller samma finess som i “Hitta Nemo” när det gäller att blanda in skämt på populärkultur. Tilläggas ska också att filmen är på tok för lång. Två timmar känns som ett direkt idiotiskt drag, då de flesta barn får träsmak i rumpan efter 30 minuter.

Men ändå, “Superhjältarna” är en riktigt bra familjefilm, som definitivt kommer uppskattas lika mycket av både föräldrar och barn. Hoppas bara att Pixar nästa gång anstränger sig lite extra, de kan ju bara de vill.

ONÖDIGT VETANDE Regissören Brad Bird har tidigare regisserat "Järnjätten" samt avsnitt av "Simpsons".