SvampBob Fyrkant - Filmen 2004

Så det skulle inte dröja länge innan Nickelodeons mest populära animerade show någonsin blev långfilm. ”Spongebob Squarepants” handlar om en alldeles charmerande gul tvättsvamp, som bor nere på havets botten och fördriver dagarna med att umgås med bäste vännen Patrik Stjärna, reta den gnällige grannen samt arbeta på snabbmatshaket Krusty Krab. SvampBob, som han tydligen heter på svenska, har snabbt blivit en favorit bland barn i alla åldrar, kanske just för att han vägrar att växa upp och tar varje chans han får att ägna sig åt sådant som gör livet värt att leva – sång, glass och såpbubblor står högt upp på den listan.

I sin första långfilm ställdes upphovsmakarna framför utmaningen att hitta på en historia som skulle räcka i 80 minuter, istället för de sedvanliga cirka tio, som varje tv-avsnitt varar. Jag tycker de har lyckats bra, och även om det resulterade i en road trip för SvampBob som annars oftast håller sig på hemmaplan, så blir jag inte besviken på historien som hela tiden tar oss till nya platser och bjuder på nya skratt. Handlingen går i korthet ut på att den ondsinte Plankton, Krusty Krab-chefen Mr. Krabs ärkefiende, har kommit till plan Z i sitt arkiv fyllt med planer att ta över världen (av vilka så gott som alla hittills förstås misslyckats…). Plan Z går ut på att han ska stjäla kung Neptunus krona och skylla allt på Mr. Krab. För att rädda chefen, restaurangen och itne minst världen från undergång, tvingas vännerna SvampBob och Patrik att ge sig av på den farofyllda vägen mot Snäckstaden, där kronan finns gömd.

Det talas mycket om att 2000-talets animerade långfilmer tilltalar den vuxna publiken mer än nånsin tidigare, och visst är det en positiv utveckling, så länge det inte sker på den egentliga målpublikens bekostnad. Ett skämt som bara vuxna förstår och skrattar åt har ju egentligen ingen plats i en film riktad mot barn – kritik som jättarna Pixar och DreamWorks kanske mest borde ta åt sig. Vad skaparna bakom ”Spongebob” har gjort, är helt enkelt en film som är till för barn i alla åldrar: en galet och lekfullt äventyr som ungarna kommer att älska, men som även äldre kan skratta åt förutsatt att de har lite av barnasinnet kvar. Den undviker att vara påtvingat gullig och söt, utan kör på för fullt med vrickad humor, färgglada figurer och bilder, och inte minst en hel del ironi. Och återigen måste man nämna SvampBobs entusiasm och livsglädje som smittar av sig efter bara några minuter – som gör ”Spongebob” till en perfekt humörhöjare när man känner sig nere eller deppig.

Själv blev jag råkär i den charmerande gula, hyperaktiva figuren. Jag har tidigare bara sett enstaka avsnitt eftersom jag själv saknar Nickelodeon, men blev nyfiken på mer och i skrivande stund är boxen med seriens första säsong på väg hem till mig. Och det är kanske det bästa betyget filmens skapare kan få.