Svinalängorna 2010

Lena (Noomi Rapace) och Johan (Ola Rapace) lever ett myspysigt kärnfamiljsliv med radhus och två söta döttrar när Lena kontaktas av sin mamma från dödsbädden. Johan tvingar med Lena och familjen till sjukhuset i Skåne för att Lena ska kunna ta farväl av sin mamma som hon inte sett på flera år. I tillbakablickar får vi följa Lenas uppväxt med sina finska, invandrade föräldrar och tragedin som slet dem isär.

Det är ingen solskenshistoria som målas upp när Pernilla August regisserar Susanna Alakoskis roman men inte heller så onödigt tung och pretentiös som man kan förvänta sig. Vi följer en ung, oförstörd flicka omgiven av vuxna, trasiga själar vars instabila känslor till slut går ut över barnen. Det är jobbigt att titta på men samtidigt finns där även en strimma ihop i form av den kärlek som kämpar i en långsamt raserande familj.

Till skillnad från "Precious" är mor-och-dotter-relationen i denna omvänd där den vuxna Lena har svårt att bekämpa och förlåta sig själv för det hat hon känner mot sin svaga mor. Deras förhållande liksom hela deras familj får stå ut med många motgångar i form av fattigdom, misshandel och en alkoholiserad, känslomässigt frånvarande pappa.

Det duktiga men vanligtvis lite pretentiösa paret Rapace matchas väl med den jordnära August som gör ett utomordentligt regijobb och vars värme lyser igenom de olyckliga karaktärerna. Noomi Rapace bevisar varför hon blivit Sveriges nya Hollywoodexport med ännu en trovärdig, intressant rollprestation och hennes yngre alter ego Tehilla Blad (som även spelade henne som ung i "Millenium"-trilogin) lyser i ett av svensk films bästa barnskådisprestationer på länge.

"Svinalängorna" är en riktigt bra, välspelad, stark, gripande och varm film. Där den går bet är originaliteten - det känns lite gjort, både "Mitt liv som hund" och TV-serien "En komikers uppväxt" dyker upp i huvudet. Och invandring, alkoholism och fattigdom är inga färska filmteman. Men när det görs med en sådan trovärdig finkänslighet så är det ändå tillräckligt för att engagera. Och ett stort plus för fantastisk kostym och scenografi som bidrar till 1970-talsstämningen.