Swan Song 2021
Synopsis
När en kärleksfull man och far diagnostiseras med en dödlig sjukdom, presenteras han för en kontroversiell alternativ lösning för att ersätta sig själv med en klonkopia.
Info
Originaltitel
Swan Song
Digitalpremiär
17 december 2021
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Apple TV+
Längd
Moraliska frågor i en stark skildring av sorg
I Benjamin Clearys debutfilm som långfilmsregissör möter vi en döende man som ställs inför ett moraliskt dilemma. Mahershala Ali briljerar i huvudrollen eller snarare huvudrollerna.
Hur långt skulle du vara beredd att gå för att skona dina nära och kära från sorg om du var på väg att dö? I ett framtida samhälle ställs designern Cameron Turner inför det ställningstagandet när han blir dödssjuk. En klinik erbjuder en revolutionerande lösning. De kan skapa en klon av honom som skulle ta över hans liv med familjen utan deras vetskap.
Bra science fictionfilm är enligt min åsikt verk i genren som väcker existentiella och psykologiska funderingar hos tittaren. "Swan Song" är ett fantastiskt exempel på en sådan film. Här finns givetvis de typiska tekniska prylarna som krävs för att skildra ett framtida samhälle. Det blir dock aldrig en uppvisning av teknik bara för uppvisningens skull som alltför ofta är fallet i genren. Tekniken blir en naturlig del av vardagsskildringen. Det här är en futuristisk skildring som känns angelägen för den nutidspublik som ser den för att den helt fokuserar på att vara ett drama om människor och deras känslor. Känslor är tidlösa.
Filmen är en renodlat emotionell upplevelse och inte en traditionellt uppbyggd berättelse där fysiska händelser är drivmotor. Den fångar med hypnotiserande atmosfär från första bildrutan och håller suggestionen levande ända till den sista. Det som händer inom karaktärerna är det absolut viktigaste i manuset. Tempot är så långsamt att rörelsen framåt känns obefintlig. I centrum står Camerons relation till sin fru och sitt barn. Traumat efter ett dödsfall i familjen plågar dem. Det ger extra tyngd till den oundvikliga tragedi som stundar utan att de vet om det. Kommer de klara av ännu ett dödsfall? Det i sin tur ger komplexitet till filmens moraliska dilemma om det någonsin är rätt att vilseleda de man älskar hur goda motiven än är.
Det här är en typ av film som kräver toppskådespel av alla aktörer. Mahershala Ali har på kort tid visat att han är en av vår tids bästa skådespelare. Den här filmen bevisar det med ännu större tydlighet. Han spelar både Cameron och hans klon. Hans förmåga att nyansera de två insatserna är fenomenal. Det krävs mycket skicklighet för att med så små uttryck som han använder porträttera stora känslor. Det krävs ännu mer sådan för att ge oss två prestationer värdiga att prisbelönas i samma film. Dramat när de två versionerna av karaktären ställs mot varandra får tack vare honom påträngande nerv. Naomie Harris imponerar med naturligt spel i rollen som Camerons fru. Kemin mellan dem är totalt trovärdig. Det är viktigt för den relationen är filmens verkliga hjärta. Awkwafina gör ett fint porträtt av hans vän på kliniken. Den sarkastiska humorn i scenerna med henne är ljuspunkter i en annars oavbrutet sorgtyngd film.
Filmen är inte för en sekund sentimental på publikfriande Hollywoodmanér. Varenda känsloyttring känns totalt realistisk. Sorgen vi bevittnar är rått drabbande att beskåda. Trots det är tonen ändå lågmäld hela filmen igenom. Faktum är att den stundtals känns närapå emotionellt förlamad. Det är naturligt då filmens tonläge totalt speglar Camerons känsloläge. Han är i emotionellt förlamat chocktillstånd med korta utbrott av ilska och frustration. Precis så känns filmen. De få utbrotten som finns träffar tittaren hårt och med skoningslös känslokraft.
Fotots ljussättning underbygger Camerons känslor på ett briljant sätt. De enda scenerna med varma färger som filmen har är de som utspelar sig i familjens hem eller på ett tåg när vi får se hur Cameron träffade sin fru. De är närapå enbart tillbakablickar. Det understryker på ett hjärtskärande sätt att lycka för Cameron tillhör det förflutna och att vi ser en man långsamt dö framför våra ögon. Nutidsscenerna utspelar sig mestadels på kliniken. Där är ljuset sterilt dovt med mörka nyanser. Utanför finns vildmark och grå himmel. Det är som en alternativ dimension förlagd i dödsskugga.
"Swan Song" ger intryck av att vara ett enormt personligt verk för regissören tillika manusförfattaren Benjamin Cleary. Det är oerhört imponerade att det här är hans debutverk som långfilmsregissör. Det här är förhoppningsvis inte svanesången på hans karriär. Vi behöver filmkonstnärer som honom i dessa tider.
Bra science fictionfilm är enligt min åsikt verk i genren som väcker existentiella och psykologiska funderingar hos tittaren. "Swan Song" är ett fantastiskt exempel på en sådan film. Här finns givetvis de typiska tekniska prylarna som krävs för att skildra ett framtida samhälle. Det blir dock aldrig en uppvisning av teknik bara för uppvisningens skull som alltför ofta är fallet i genren. Tekniken blir en naturlig del av vardagsskildringen. Det här är en futuristisk skildring som känns angelägen för den nutidspublik som ser den för att den helt fokuserar på att vara ett drama om människor och deras känslor. Känslor är tidlösa.
Filmen är en renodlat emotionell upplevelse och inte en traditionellt uppbyggd berättelse där fysiska händelser är drivmotor. Den fångar med hypnotiserande atmosfär från första bildrutan och håller suggestionen levande ända till den sista. Det som händer inom karaktärerna är det absolut viktigaste i manuset. Tempot är så långsamt att rörelsen framåt känns obefintlig. I centrum står Camerons relation till sin fru och sitt barn. Traumat efter ett dödsfall i familjen plågar dem. Det ger extra tyngd till den oundvikliga tragedi som stundar utan att de vet om det. Kommer de klara av ännu ett dödsfall? Det i sin tur ger komplexitet till filmens moraliska dilemma om det någonsin är rätt att vilseleda de man älskar hur goda motiven än är.
Det här är en typ av film som kräver toppskådespel av alla aktörer. Mahershala Ali har på kort tid visat att han är en av vår tids bästa skådespelare. Den här filmen bevisar det med ännu större tydlighet. Han spelar både Cameron och hans klon. Hans förmåga att nyansera de två insatserna är fenomenal. Det krävs mycket skicklighet för att med så små uttryck som han använder porträttera stora känslor. Det krävs ännu mer sådan för att ge oss två prestationer värdiga att prisbelönas i samma film. Dramat när de två versionerna av karaktären ställs mot varandra får tack vare honom påträngande nerv. Naomie Harris imponerar med naturligt spel i rollen som Camerons fru. Kemin mellan dem är totalt trovärdig. Det är viktigt för den relationen är filmens verkliga hjärta. Awkwafina gör ett fint porträtt av hans vän på kliniken. Den sarkastiska humorn i scenerna med henne är ljuspunkter i en annars oavbrutet sorgtyngd film.
Filmen är inte för en sekund sentimental på publikfriande Hollywoodmanér. Varenda känsloyttring känns totalt realistisk. Sorgen vi bevittnar är rått drabbande att beskåda. Trots det är tonen ändå lågmäld hela filmen igenom. Faktum är att den stundtals känns närapå emotionellt förlamad. Det är naturligt då filmens tonläge totalt speglar Camerons känsloläge. Han är i emotionellt förlamat chocktillstånd med korta utbrott av ilska och frustration. Precis så känns filmen. De få utbrotten som finns träffar tittaren hårt och med skoningslös känslokraft.
Fotots ljussättning underbygger Camerons känslor på ett briljant sätt. De enda scenerna med varma färger som filmen har är de som utspelar sig i familjens hem eller på ett tåg när vi får se hur Cameron träffade sin fru. De är närapå enbart tillbakablickar. Det understryker på ett hjärtskärande sätt att lycka för Cameron tillhör det förflutna och att vi ser en man långsamt dö framför våra ögon. Nutidsscenerna utspelar sig mestadels på kliniken. Där är ljuset sterilt dovt med mörka nyanser. Utanför finns vildmark och grå himmel. Det är som en alternativ dimension förlagd i dödsskugga.
"Swan Song" ger intryck av att vara ett enormt personligt verk för regissören tillika manusförfattaren Benjamin Cleary. Det är oerhört imponerade att det här är hans debutverk som långfilmsregissör. Det här är förhoppningsvis inte svanesången på hans karriär. Vi behöver filmkonstnärer som honom i dessa tider.
Läs mer om
Apple TV Plus
Skriv din recension
Användarrecensioner (2)
Onekligen en mycket intressant berättelse med fina rollprestationer, musik och foto. En modern och mogen scifi som på alla sätt är right up my alley, men filmen är bara så seg och det tog mig tre kvällar att ta mig igenom den. En riktig sömnpiller som tyvärr känns som en monoton och melankolisk jazzvinylskiva som hakat upp sig.
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu