Ta mina ögon 2003

Hur ofta erkänner en man att han slår sin fru? Hur ofta säger en kille att han ger sig fysiskt på sin tjej? Det är tyvärr ett problem som förekommer också i dagens Sverige och de flesta andra ställen men som inte alltid tas upp eller bemöts som det bör. Dels är många kvinnor rädda för följderna av en anmälan i form av mer våld och fysisk misshandel och dels är skammen ofta för stor för att man ska ta tag i problemet. En del kvinnor gör anmälan men det är långtifrån alla. Många kvinnor gör enorma uppoffringar, tiger och låter bli att anmäla misshandeln.

Den uppmärksammade spanska filmen ”Ta mina ögon” tar upp just detta ämne. Pilar och Antonio är ett par som utåt sett verkar leva ett normalt liv men hemma är det mannen som bestämmer. Minsta avvikelse från Pilars sida kan leda till ett vredesutbrott och ställa till ett helvete. I själva verket är Antonio rädd för förändringar; Pilars längtan efter större oberoende och ansvar gör honom nervös och mindre säker i sin roll som familjens försörjare. Efter en längre tids fysisk och verbal misshandel får Pilar nog och lämnar sitt hem. Hon får tillfälligt bo hos sin syster men det är ingen långsiktig lösning. Sakta växer Pilars styrka och självförtroende för att hon ska våga ta tag i problemet och fatta vissa beslut, oavsett hur tunga de känns.

”Ta mina ögon” har fått stor uppmärksamhet i hemlandet och andra länder där den visats. Tidigare i år belönades den bl.a med de 7 främsta filmpriserna vid den årliga spanska filmgalan. Den har också använts i utbildningssyfte och visats för psykologer, läkare och poliser. Den har också skapat en debatt om kvinnomisshandel och åtgärder för att ta tag i problemet. Från att ha varit ett mer privat problem som ägde rum hemma hos andra har det nu blivit likgiltigt med ett samhällsproblem som angår alla.

Nu tänker man kanske att utvecklingen i Sverige och de övriga nordiska länderna har gått så långt att männen här inte misshandlar sina fruar och tjejer. Tyvärr förekommer det här också. Det är värre i vissa andra delar av världen men det förekommer på de flesta ställen. I värsta fall slutar det med tragiska följder som leder till dödsfall, orsakade direkt eller genom att kvinnan som fått nog tar sitt liv. Det är mammor, systrar, släkt och vänner till familjen; det kan vara vem som helst, kanske någon man känner.

”Ta mina ögon” är en film som berör och upprör. Den är stark och gripande. Skådespelarinsatserna är verkligen övertygande och berömvärda. Huvudrollsinnehavaren Laia Marull står i en klass för sig. Candela Peña som spelar systern syns också i den spanska dramakomedin ”Torremolinos 73” som fortfarande går på svenska biografer.

Alla män är inte heller kvinnomisshandlare; det finns förstås många män som ställer upp mot kvinnomisshandel, är emot denna idiotiska handling och stöder misshandlade kvinnor. Det är också viktigt att stå upp för de misshandlade kvinnornas sak. Känner man till något fall eller misstänker man något ska man hjälpa till; inte genom att tiga och låtsas som om man inte vet något, utan genom att agera, slå larm och kanske tillkalla polis. Misshandel är tragiskt och idiotiskt. Den som tar till misshandel är osäker på sig själv och har dålig självkontroll och tar därför till fysiskt våld och hot om våld. Misshandel är fel och fegt. Ett misshandelsfall är alltid ett brott som ska polisanmälas och som kan ge fängelse. Ingen kvinna och för den delen människa ska lida, bli ett offer för andra idioters våld och låta sig misshandlas i det tysta.