Table 19 2017

Eloise går på sin äldsta väns bröllop, trots att hon nyss blivit dumpad av brudens bror Teddy. Hon finner sig förpassad till det avlägsna bord 19 med ett gäng udda fåglar: brudens gamla barnflicka Jo, de gifta restaurangägarna Jerry och Bina som tjafsar oavbrutet, unga Renzo som desperat hoppas träffa en tjej, och nervösa Walter som precis fått permission. Långt borta från bröllopets center har de stapplande samtal. Eloise kämpar med sina känslor för Teddy, men kanske finns det någon annan på bröllopet som är redo att ta hans plats.

 

Det finns en uppsjö av romantiska komedier som utspelar sig i anslutning till ett eller flera bröllop: ”Min bästa väns bröllop,” ”Wedding crashers,” ”Mitt stora feta grekiska bröllop,” ”Mamma mia!” och ”Runaway Bride” för att nämna ett par stycken. Jag vet inte varför vi behöver så många, men antar att det finns något dramatiskt tacksamt i ett stort firande av kärleken där många är tvingade att umgås. Trots att det finns så många filmer är de så likriktade att de har sina egna klichéer, och ”Table 19” prickar av ett gäng: Känslosamt tal? Check. Någon som utger sig för att vara något de inte är? Check. Klädolycka? Check. Tårtolycka? Check.

 

”Table 19” främsta problem är att den inte rolig. Slapsticken saknar timing och skämten landar inte riktigt, trots att många av skådespelarna varit roliga i andra filmer. Stackars Tony Revolori (Renzo) som var utmärkt i ”Grand Budapest Hotel” är här någon sorts blygare variant av Seth Rogens karaktär i ”Superbad” och det är plågsamt. Någon har tyckt att det var höjden av humor att få den här unga tönten att göra en massa sexuella närmanden, det faller så platt och skär sig så emot vem karaktären är i övrigt att jag vill slita loss dynan från mitt biosäte och använda den som skämskudde.

 

Det finns ett par känslosamma ögonblick som lyckas undvika att bli överdrivna på samma sätt som genren dikterar. De olika intrigerna byggs upp på ett sätt som är ganska intressant, men de får ingen tacksam upplösning. Handlingens fe viftar med sitt trollspö och så löser sig allt magiskt. De flesta karaktärernas slut är sånt som var väntat, inga svåra diskussioner, allt bara ordnade sig. Men det fakturm att en karaktär som förtjänar en kok stryk får istället ett oförtjänt lyckligt slut gör allting värre.

 

Stephen Merchant som spelar Walter ligger tillsammans med Ricky Gervais bakom brittiska ”The Office.” Om han bara tillåtits gå igenom manuset med en röd penna hade det nog kunnat bli åtminstone lite bättre, för det finns nog en hyfsad film här någonstans. Det är inget fel på idén med en grupp udda fåglar som aldrig skulle träffats annars dumpade på ett avskilt bord där de sakta lär känna varandra. Det är inget fel på skådespelarna. Regissör Jeff Blitz har tidigare gjort en av mina favoritdokumentärer (”Spellbound”) och regisserat en bunt avsnitt av amerikanska ”The Office”. Men trots hyfsade ingredienser blir det bara pannkaka av allting. Eller kanske snarare en kraschad bröllopstårta.