Tack för senast! 2022

Klara (Lisa Carlehed) är den eviga singeln i sitt kompisgäng, hon längtar efter den stora kärleken så mycket att hon nästan går sönder. Hon är en romantiker som omgående blir efterhängsam och skrämmer bort folk. ”Looking for love in all the wrong places” spelar aldrig i bakgrunden, men den följer henne ändå som en signaturmelodi.

 

Hennes kompisar må vara i relationer allihop, men de har sina egna problem, med relationstrassel, inre konflikter och hemligheter. Men gänget har har åtminstone varandra. Under nio kapitel som utspelar sig på högtider och fester får vi över väldigt många glas vin följa gänget.

 

Regissör Moa Gammel är kanske mest känd som skådespelare, men har tidigare regisserat familjefilmen ”Lasse-Majas detektivbyrå – Tågrånarens hemlighet”. Nu tar hon sig alltså an en ny genre, den romantiska komedin, med ett manus skrivet av Ella Lemhagen baserad på den danska filmen ”Lang historie kort”.

 

Överlag fungerar ”Tack för senast” bra. Den har inspirerats av 90-talets romcoms som ”När Harry mötte Sally”, ”Bridget Jones”-filmerna och ”Fyra bröllop och en begravning”. Så om de titlarna fick dig att känna en varm nostalgi har du något att se fram emot.

 

De nio kapitlen – och tidshoppen mellan dem - används framgångsrik även om det ibland är lite svårt att hålla koll på hur tiden går. Det finns en bra balans mellan det romantiska, det roliga och det mörka som på flera ställen smyger in.

 

Det är även en väldigt fin film att titta på, utan att det drar för mycket uppmärksamhet till sig själv. Detsamma gäller kläderna, gängets kläder matchar ofta, och går i olika beroende vilken högtid de firar. Det är som att kika i olika presentaskar med macarons som är färgkoordinerade på olika sätt.

 

Jag är väldigt förtjust i berättelser om kompisgäng, och jag tyckte att ”Tack för senast” för det mesta levererade väl. Karaktärerna är baserade på stereotyper – romantiska/desperata tjejen, karriäristen som dricker för mycket, mannen med den perfekta frun som ändå är otrogen, den hunsade småbarnspappan och den arg-uppgivna småbarnsmamman. Man hade kunnat göra mer för att få lite avstånd till stereotyperna, men det är i slutändan ingen dealbreaker, för det mesta är skådespelarna så bra att det inte stör. Och i ärlighetens namn känner du nog igen åtminstone någon av dem från din egen bekantskapskrets om du är i deras ålder.

 

I den stolta traditionen av kvinnliga romcom-hjältinnor som är lite kaotiska känns det som att Klara kommer väl lätt undan konsekvenser ibland, det känns som att en konflikt märkligt uteblev efter att hintats åt, och lämnar en lucka där något intressant bara inte hände.

 

Men klagomål till trots är "Tack för senast" svår att motstå när man väl tittar på den, den är underhållande och charmig på ett sätt som överbygger många av bristerna.