Taken 2 2012

Ponera att du sitter fastkedjad i en källare någonstans i Istanbul och vill att din tonåriga dotter, som spelas av en trettioårig kvinna och som befinner sig på ett hotell i staden, ska hitta och överlämna en pistol till dig. Du vägleder henne en bit genom en telefon som du har lyckats smuggla med i fångenskapen - du kan tala ostört eftersom de tjugo albanska gangstrar som har värvats för att kidnappa dig inte anser att en vakt behövs inne i själva cellen med högriskobjektet - men inser sedan att du ju istället kan avgöra var dottern är ifall hon smäller av en handgranat i luften sådär var hundrade meter.

Du är inte orolig för att hon ska bli arresterad eller nedskjuten som en terrorist av de lokala myndigheterna. I Istanbul, ja, kanske i hela Europa, ser man genom fingrarna när det gäller tonåriga flickor som skuttar fram över taktopparna med massförstörelsevapen. Och trots att hela förra filmen (som överhuvudtaget är anledningen till att du nu befinner dig i den här soppan) gick ut på att rädda samma dotter, så känner du ett märkligt lugn inför tanken på att hon nu spränger halva staden i bitar. Genom att avgöra om smällarna närmar eller avlägsnar sig kan du guida henne rätt. Det är troligt att du kommer att ta dig ur även denna knipa.

Ingen behöver kanske bli förvånad över att uppföljaren till fyra år gamla "Taken" inte slår några rekord i trovärdighet, eller i innovation, men i jämförelse får faktiskt "Taken 2" föregångaren att framstå som sofistikerad. Där fanns mitt bland all ensidig action ändå trafficking-temat och en teoretisk chans att identifiera sig med Bryan Mills och hans desperata jakt på sin kidnappade dotter. Här är det istället anhöriga till de gangsters som Mills slaktade i förra vändan som söker hämnd. Det uppslaget är antingen extremt slött eller intressant - en kort stund börjar jag nästan hoppas på att få se en lek med perspektivskiften, hur den redbare och ärofulla Mills framstår som Hin Håle själv i skurkarnas ögon och hur "albanerna" bara är skurkar för hjälten. Sådana förhoppningar pulvriseras i samma sekund som den förste orakade och träningsoveralliförda gangstern grymtande peppras till döds av den massmördande, men snälle Bryan Mills. Han blir knappast den sista.

Här är budskapet istället att Hämnd Är Dumt. Allt utom jakt- och våldsmomentet är fullständigt avskalat. Något liknande gjordes betydligt skickligare i en film som heter "The Bourne Ultimatum". Alla jämförelser mellan dessa två filmserier bör för övrigt omedelbart upphöra. "Taken 2" är en Big Mac & Co för den som tyckte att en Big Mac & Co var gott förra veckan också. Fast den här gången behöver man inte ens öppna dippsåsen själv.