Tårarnas äng 2004

Grekland kallas med rätta den europeiska kulturens vagga. Här har stora filosofer verkat, liksom poeter, författare, vetenskapsmän m fl. Många av de grekiska verken som skrevs redan flera hundra år före Jesus tid spelas fortfarande än idag på olika scener. De handlar ofta om ämnen som kärlek, svek, lojalitet och vänskap, liksom hjältedåd, list, begär och hämnd. Den grekiska mytologin har inspirerat många, både senare författare och miljoner läsare.

”Tårarnas äng” kan beskrivas som ett modernt triangeldrama. Förutom en kärlekshistoria innehåller den också alla de ovannämnda ingredienserna. Filmen börjar 1919 i norra Grekland, kort efter första världskrigets slut. Ättlingar till greker som många år tidigare hade flyttat österut till Krimhalvön har tvingats lämna sina hem och återvända till Grekland. Många söker sig till hamnstaden Thessaloniki i norra Grekland. Bland flyktingarna finns också Aleksis familj, en pojke på ca 13 år som tillsammans med sina båda föräldrar och en del övrig släkt gått i flera dagar för att komma till den grekiska gränsen. På andra sidan väntar en säkrare tillvaro. Där ska man känna sig hemma. Det är med vemod och sorg man har tvingats lämna sina hem, men ändå med livet med behåll. Det ska man vara tacksam för ty inte alla klarade sig.

På väg bort från hemtrakterna har Aleksis familj också tagit hand om den lilla föräldralösa flickan Eleni. Hon är bara ett barn, 2 år yngre än Aleksis och vet knappt vad som hänt eller vad som väntar. Inledningen av filmen fokuserar på de första tidiga åren: svårigheterna i det nya landet och att få saker att gå runt och funka.

Några år senare har båda barnen vuxit. Pappan som är änkling sedan flera år är vill gärna finna en ny hustru. Eleni som är ung, vacker och oskuld och på något sätt står i skuld till familjen eftersom de räddade hennes liv flera år tidigare borde ingå äktenskap med den gamle. Oavsett hennes vilja är det ett patriarkaliskt samhälle som de lever i och där männens ord väger tyngst medan kvinnan alltid kommer i andra hand. Eleni dras mer till Aleksis och den kärleken är ömsesidig: de två verkar bättre lämpade för varandra. Lösningen är att tillsammans lämna allt och åka bort.

”Tårarnas äng” är den första delen av den grekiske regissören Theo Angeloplous triologi som utspelar sig under 1920-talet och framåt. Det är en seriös satsning. Framför allt fotot är storartat och stiligt. Många av scenerna är vackra och känns speciella. Det finns också vissa delar som kunde varit bättre: filmen är 2:45 lång och det känns för lång. Angelopolous har varit ambitiös och velat berätta hela historien utan att tappa några detaljer men ibland känns det en aning för tråkigt. Den kommer t ex inte upp i samma nivå som Coppolas Gudfadern del 1 som också började på Sicilien och därefter fortsatte i Amerika.

Filmen är ett drama och ett stycke modern historia som börjar i norra Grekland och fortsätter i Amerika. Liksom många andra folkgrupper emigrerade en stor del greker under 1900-talets första hälft till det nya landet Amerika. I framför allt större städer på östkusten och New York finns mycket av deras influenser bevarade. I de två efterföljande delarna fortsätter historien där den första slutade.

ONÖDIGT VETANDE Regissören Theo Angelopolous läste från början juridik och verkade ett tag som jurist innan han upptäckte sitt intresse för att skriva poesi och kulturartiklar. Han åkte därför till Paris och studerade litteratur vid Sorbonne, återvände hem och gjorde sin första film 1965.