Tavlan 2011

Tavlan poster

Synopsis

En försvunnen konstnär, en övergiven ateljé – en oförglömlig resa! Den store målaren har lämnat sina skapelser i varierande skick och gett upphov till en hierarki, där fulländade figurer bildat en elitistisk överklass medan övriga förpassats till samhällets botten. En äventyrslysten trio beger sig in i de olika tavlorna för att finna den enda person som kan bringa ordning i kaoset.
Ditt betyg
3.1 av 42 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Le tableau
Biopremiär
7 december 2012
DVD-premiär
27 mars 2013
Land
Frankrike
Distributör
Njutafilms
Åldersgräns
7 år
Längd

Recensent

Andreas Samuelson

29 november 2012 | 12:01

Unik, vacker filmupplevelse

Jean-François Laguionie tar med oss på en annorlunda resa in i tavlornas värld – en slags fransk, nedtonad konstversion av "Toy Story". Möjligen en aning för surrealistiskt och dämpat för mindre barn men en fantasikittlande, vacker och stämningsfull saga för de på rätt humör.

Metafilm är vi väl vana med, med allt från filmer om filminspelningar, karaktärer som kliver ut ur bioduken eller manusförfattare som skriver filmen medan vi ser den. I "Tavlan" gör man något som kan liknas vid "metakonst" - vi går in i en okänd konstnärs tavla och lär känna de målade figurerna.

Då tavlan endast är halvklar har det uppstått en hierarki där de färdigmålade människorna, som anser sig finare än "kluddret", uteslutit de andra, halvfärdiga figurerna i målningen. Två av dem och en färdigmålad, rebellisk herre (som slåss för de utstötta då han är förälskad i en av dem) ger sig iväg för att hitta den försvunna konstnären så att han kan avsluta sitt verk. På vägen stöter de på andra målningar och får en inblick i deras världar.

Historien är snudd på briljant och fantastiskt fantasifull, inte helt olik "Toy Story"-filmerna. Men här finns inget ledande publikfrieri utan mer svärta, ångest och mystik än man någonsin funnit i valfri Pixar-film. Man har verkligen fyndat och tagit tillvara på konsthistorien i kombinationen av diverse animeringsstilar men lyckas även återskapa de lite vemodiga ömsom färgsprakande känslor målad konst kan erbjuda.

Det finns även ett politiskt budskap om lika rättigheter - en stor del av storyn är skrämmande lik vår egen situation med Sverigedemokraterna, eller Frankrikes egen främlingsfientliga högervåg. Karaktärerna i sig är en aning konventionella men det är deras resa och själva stämningen som gör filmen. Det är en befriande modig barnfilm, mer i likhet med Hayao Miyazakis filmer eller svenska "Resan till Melonia" än andra, mer kommersiella, animerade filmer.

Filmens styrka blir också lite av dess svaghet då målgruppen känns svårfunnen. Samtidigt som många yngre barn och/eller deras föräldrar kan finna filmen och flera detaljer (som en kuslig, liesvingande Döden eller en erotiskt avklädd kvinna) väl vuxentunga så kan upplägget med en resa in i tavlornas värld kännas aningen barnsligt och naivt för äldre. Det krävs tålamod och ett öppet sinne - men ansträngningen är helt klart värt det för det är en härlig, vacker och unik resa filmupplevelse vi bjuds på.

| 29 november 2012 12:01 |