Teenage Mutant Ninja Turtles: Mutant Mayhem 2023

”Teenage Mutant Ninja Turtles” många försök att återskapa serietidningarna samt den klassiska tecknade serien på bioduken har utsatt publiken för väldigt ojämna resultat. Ända sedan den ursprungliga biofilmen från 1990 har sköldpaddorna inte riktigt lyckats hitta den rätta tonen eller storyn som gör konceptet så populärt till att börja med.

 

För det mesta har karaktärernas bättre filmatiseringar inte ens varit de som hamnat på bio. Bara förra året släppte Netflix ”Rise of the Teenage Mutant Ninja Turtles: Filmen”, ett välgjort försök med riktigt starka tecknade bilder och ett par år innan det fick vi den grovt undersedda ”Batman vs. Teenage Mutant Ninja Turtles”, en crossover-film mycket starkare än den har någon rätt att vara.

 

Angående ”Mutant Mayhem” kommer den rådande kommentaren kring produktionen vara dess visuella likheter med ”The Mitchells vs. The Machines” och framförallt ”Spider-Verse”-filmerna. Även om det är en korrekt bedömning känns det lite reducerande att kalla ut alla animerade filmer som testar sig på en annan visuell stil än de många Pixar-liknande försöken att återskapa verkligheten. Ja, på ytan finns det mycket som liknar det banbrytande arbetet bakom Miles Morales-äventyren, men det är fortfarande en riktigt underhållande stil som förstärker det som bara animerade filmer kan åstadkomma.

 

Det ”Mutant Mayhem” lättare kan kallas ut för är försöket att återskapa det galna tempot från ”Spider-Verse” - men utan den råa kreativiteten och tematiska intelligensen som fyller skärmen varje sekund. För ”Ninja Turtles” känns det lite mer som att filmen försöker vara lika snabb och galen bara på grund av hur den ser ut. Storyn är inte särskilt djup, de flesta karaktärerna får inga individuella bågar och den ultimata poängen är lika uppenbar som ett avsnitt av den tecknade serien.

 

Detta är inte för att antyda att ”Mutant Mayhem” inte är extremt underhållande. Det raska tempot betyder också att filmen håller sitt fokus och når ett starkt mål inom 100 minuter utan onödiga sidospår. Det finns gott om skämt, väldigt starka bilder och även snabba referenser till föregående ”Turtles”-filmer, inklusive Vanilla Ices fåniga raplåt från ”Kampen om Ooze”.

 

 

Trent Reznor och Atticus Ross står för musiken och levererar exakt det man hoppas på från duon bakom flera av de mest inflytelserika soundtracks på senare år. Resultatet är inte direkt på samma nivå som deras Oscarsvinnande musik till "The Social Network" och Pixars ”Soul”, men i actionsekvenserna är det bland filmens höjdpunkter.

 

Som förväntat finns det ingen kontinuitet med de tidigare filmerna, det här är ännu en nystart för serien så det behövs ingen förkunskap om varken konceptet eller världen. Allt etableras i hoppet om att fånga en ny generation av barn som kanske inte riktigt vet vad ”Teenage Mutant Ninja Turtles” är än. Målet är såklart att denna version får fortsätta i framtida filmer – och tydligen är även en tv-serie på gång.

 

Det är så klart lite tidigt att starta igång ett helt universum redan innan vi vet om den första filmens intäkter kommer räcka för att motivera den kostnaden. Men ”Mutant Mayhem” är, med stor marginal (i alla fall på bio), det starkaste filmiska startskottet för en pågående ”Ninja Turtles”-serie hittills. Det finns en potential att fördjupa karaktärerna och att bygga på filmens tematiska undertoner om utstötta som söker att bli accepterad, det är bara upp till filmskaparna att ta denna möjlighet och köra med den. Go ninja!