Terrifier 3 2024

Trots en högre budget har senaste ”Terrifier” inte förlorat sitt charmiga ursprung. Dialogen brister fortfarande ibland, flera scener kunde ha klippts bort och våldet är långt bortom vad en mainstream Hollywood-studio skulle tillåta. Men det är överlägset den mest tekniskt skickliga filmen i serien. Det är också den bästa.

 

Art the Clown är en övernaturlig pantomim som roar sig själv på allas bekostnad – allas bekostnad. Ingen går säker i dessa filmer och ”Terrifier 3” hittar helt nya målgrupper att skriva upp på offerlistan. David Howard Thornton är bättre an någonsin i rollen och gör varje hugg, riv och bett så jäkla underhållande. Den verkliga terrorn i ”Terrifier”-filmerna är hur mycket vi själva njuter av Arts nöjen.

 

Det är ju ändå poängen med clowner. I en scen vädjar en galleriatomte för sitt liv eftersom de, trots allt, har samma yrke - att underhålla andra. Arts målgrupp råkar bara vara blodtörstiga splatterfans. Inte för att nån av oss skulle skonas heller om han nånsin hälsade på.

 

Sienna (Lauren LaVera) har precis släppts ut från mentalvården, fem år efter händelserna i ”Terrifier 2”. Som väntat bär hon på trauma och ser ofta visioner av sitt mörka förflutna. Hon plågas även av tanken att hon en dag kommer korsa vägar med Art the Clown igen. Det hon inte vet om är att Art redan har påbörjat sina festligheter runt om i stan.

 

För att fylla den (återigen) enorma speltiden träffar vi flera nya karaktärer. Alla har så klart redan skrivit sina testamenten. Vi vet varför de är med i filmen, men de flesta får ingen chans att bidra med mycket innan det är showtime. Det finns en sträcka i mitten där ”Terrifier 3” släpar med fötterna och ökar bara farten när clownen dyker upp. I slutändan är det alltid värt det, men Art skulle gärna få klippa lite i filmrullen innan han börjar klippa sina offer.

 

Lyckligtvis håller Lauren LaVera ihop alla transportsträckor mellan mimarens galenskaper. LaVera, som introducerades i ”Terrifier 2” som seriens utsedda final girl, ger uppföljarna en trovärdighet som saknades i originalet. Utan henne finns det ingen film att snacka om.

 

Nu är det ju också en julfilm - ett tema slashergenren har utnyttjat många gånger tidigare. Den bästa är så klart Bob Clarks ”Stilla natt, blodiga natt”, som hyllas flera gånger i ”Terrifier 3”. Det är en vältrampad högtid för genren, men Art lyckas ändå utforska alla skrymslen och vrår som om han vore den första att göra det. Även julbelysningen fångar högtiden på ett sätt få andra slasherfilmer har lyckats med.

 

”Terrifier 3” är en stark återkomst för Art the Clown, trots vissa kvarstående brister i serien. Den övernaturliga storyn är utan tvekan ambitiös, det är bara svårt att investera i den när mycket förklaras i klumpiga dialoger. Men egentligen är man här för splatter, och Damien Leones senaste har allt julpyntat våld man kan hoppas på. Det här är Art the Clown som en modern slasher-ikon och med tanke på biointäkterna filmen har dragit in hittills, vem kan stoppa honom?