Thank You for Smoking 2006

En del jobb är svårare än andra. Nick Naylor (Aaron Eckhart) måste gå till jobbet varje dag och försöka få tobaksindustrin att framstå i god dager. Lyckligtvis för dem, finns det nånting Nick är riktigt bra på så är det att snacka sig ur konfronterande situationer – om det så handlar om en ung cancerpatients bemötande i en tv-sänd talkshow eller senator Finistirres (William H. Macy) förslag att sätta dödskallesymbolen på varje cigarettpaket – inget uppdrag är omöjligt för Nick, och ändå lyckas han vara en förebild för sonen Joey (Cameron Bright, som börjar utvecklas till en riktigt duktig skådis).

Nick har regelbundna rådslag med lobbyistkollegor ur andra branscher. David Koechner och Maria Bello gr vapen- respektive alkoholindustrin ett ansikte. Den samvetslösa trion kallar sig själva The M.O.D. Squad, ”merchants of death”. I en av filmens allra roligaste scener skryter trion om vems bransch som dödar flest per år.

Ja, vi är i satirens förlovade land, där sanningen är ovidkommande så länge man kan argumentera för sin sak tillräckligt effektivt. Att rökning är skadligt för hälsan – well, d’uh! Men filmen handlar inte så mycket om tobaksindustrin som om dess skrupelfrie talesman, en man med skarp tunga och oemotståndlig karisma, och att följa vår antihjälte en vanlig dag på jobbet är ett förstummande och riktigt intressant upplevelse. Det krävs en hel del charm hos en skådespelare att ta hem en sådan roll och ändå få publikens tycke. Som den självsäkre Nick, indirekt massmördare ständigt beväpnad med ett brett leende, passar Aaron Eckhart som gjutet. Nick är mycket övertygande i sin övertygelse, och de ibland sanslösa motiveringar för eget tänkande kring rökning som han ger till alla, oavsett om det är lågstadiebarn det gäller, är djävulskt kul.

I övrigt känns humorn ojämn, långt ifrån alla skämt går hem. Många skruvade biroller dyker upp på vägen, för att försvinna nästan lika fort. Katie Holmes spelar den scooplystna reportern med metoder som faller Nick i smaken. Rob Lowe som den smarte filmproducenten bjuder också på flera skratt, när Nick försöker värva Hollywood i sin strävan efter att glamorisera rökning (särskilt kul med tanke på att inte en enda tänd cigarett visas i ”Thank You For Smoking”). Dennis Miller kliver in som sig själv, för att intervjua Nick och senatorn. Sam Elliot är perfekt i rollen som den före detta Marlboro Man, för att inte glömma Adam Brody och J.K. Simmons. Samtliga används alldeles för lite, personligen hade jag kunnat se en hel film bara med hysteriskt roliga M.O.D. Squad. I slutändan förlitar man sig lite väl mycket på Eckharts karaktär som visserligen klarar av att balansera hela filmen på sina axlar, men hade inte behövt göra det.

Och du som hoppas på en spark i skrevet mot antingen tobaksindustrin eller dess motståndare lär bli besviken. Reitman verkar mer inne på att skämta om ämnet än välja sida. Jag kan inte låta bli att önska att den vore lite vassare, lite elakare - varför inte åt Michael Moore- eller ”Lord of War”-hållet. Cheferna på Marlboros och Princes högkvarter sitter knappast och sliter hårsäckar allt medan försäljningssiffrorna sjunker. Filmen är för snäll, och lämnar en med en glad känsla efteråt, vilket absolut inte är något dåligt men känns lite fel med tanke på temat.

”Thank You For Smoking” kommer onekligen att underhålla, men är inte i närheten av lika provocerande som den tror sig vara. Politiskt inkorrekt humor är inte automatiskt samma sak som smart satir.