Den där julen 2024

Tomten (Brian Cox) anländer till den lilla staden Wellington-on-Sea under sin årliga runda av utdelande av klappar och inser att han har den största utmaningen i sin karriär framför sig om han ska rädda julen där. Livet går emot många av invånarna och en rasande snöstorm ser till att stadens traditionella julaktiviteter ställs in en efter en. Cox behagliga berättarröst tar oss igenom alla händelser som lett till det kaos som råder.

 

Pojken Dannys (Jack Wisniewski) far är aldrig närvarande och med en ständigt arbetande mor så är Danny hela tiden ensam hemma. Han är kär i flickan Sam (Zazie Hayhurst), men är för blyg för att säga det till henne. Sam har problem med sin syster Charlie (Sienna Sayer) som hela tiden är olydig och Sam är orolig att det ska leda till att även hon blir utan julklappar. Bernadette (India Brown) är en flicka som vill ändra allt kring julens förlegade traditioner.

 

Målgruppen här är främst barn, vilket märks mest tydligt i det överlag glättiga och enkelt lekfulla tonfallet och åldern på karaktärerna i fokus. Manuset av Richard Curtis baserat på tre barnböcker av honom själv tar ändå upp ämnen som även vuxna berörs av. Sorg och en trasig familj skrivs in på ett sätt som träffar rakt i hjärtan i alla åldrar. Som i av Curtis skrivna julklassikern "Love Actually" från 2003 så följer vi olika intrigtrådar. Det här sättet att skapa dramatik på är hans specialitet och även här fungerar det fint.

 

Manuset får även en fräsch ton när det utmanar traditionellt julfirande med de måsten som det innebär och anpassar temat till ett modernt samhälle där barnen inte delar föräldrarnas syn på jultraditioner utan vill fira på sitt sätt. Filmen kritiserar inte något av alternativen utan låter tittaren själv välja vad han eller hon gillar mest. Vänner av klassisk julfilm behöver dock inte oroa sig för den där ombonade myskänslan som hör till i en film om högtiden är ändå solid från början till slut.

 

Det som slår mig när jag ser filmen är hur jordnära och äkta dramat känns för att vara en julfilm. Här finns inget smörigt i tonen alls utan enbart realistiska skildringar av mänskliga relationer som placeras in i temat utan att låta något av den kitsch som det ofta innebär komma in. Att lyckas med det i en film där självaste tomten är med som karaktär är en anmärkningsvärd prestation.

 

Animationen ser till att snön ser härligt fluffig ut när den täcker gator och tak. Sättet som stormen ges liv drar med oss in i den. Alla färger är lika varma som på en gammaldags julbonad såväl ute som inne. Samtidigt känns det modernt stilrent i hur de används. Även visuellt så blandas med andra ord klassiskt och uppdaterat. Att regissören Simon Otto har jobbat med animationen på exempelvis "Draktränaren" speglar av sig i hur snygg den här filmen ser ut.

 

"Den där julen" är en lyckad familjefilm för både barn och föräldrar att slå sig ner framför med filtar och glögg. Även om barnen kommer att få ut mest av den så finns ändå ett budskap kring relationer mellan generationer som väcker tankar hos båda åldersgrupperna. Till sist vill jag hylla Ed Sheerans för filmen speciellt skrivna låt "Under the Tree" som är fantastisk.