The Forty-Year-Old Version 2020

Rhada Blank har skrivit och regisserat ”The 40-Year-Old Version” med sig själv i huvudrollen som en arbetslös pjäsförfattare som får det att gå ihop genom att ge teaterlektioner i en skola. Både eleverna och hennes agent och bästa vän Archie (en charmig Peter Kim) påminner henne (ofta) om hennes stagnerade karriär, medan den hemlösa mannen tvärs över gatan påpekar (ofta) att hon lever ensam och aldrig syns med någon man. Dessutom sörjer hon sin mamma som nyligen gått bort.

Så äntligen får hon chansen att få sin pjäs om ett afro-amerikanskt par i gentrifieringens Harlem producerad. Dessvärre blir hon tvungen att kompromissa en hel del för att pjäsen ska tilltala Brodway-publiken, det vill säga den genomsnittliga vita och medelålders teaterbesökaren. Exempelvis måste frun nu tala med en gammaldags gullig sydstatsdialekt, och avsluta med att omfamna den vita nyinflyttade yogaentusiasten och deklarera att de inte bara är grannar, utan även systrar.

Jag småskrattar mig igenom i princip hela filmen, och pjässcenen illustrerar ganska bra hur lättsamt och roligt Blank skämtar om samtida fenomen medan hon får en att reflektera över underliggande samhällsproblem. Likaså hennes ”old school rap” som träffsäkert beskriver det fack som vita ofta placerar afro-amerikaner i – även det i rolig förpackning när hon beger sig till det notoriskt farliga området Brownsville i Brooklyn för att träffa en DJ hon hittat på Instagram (D, spelad av Oswin Benjamin), som spelar in raplåtar i utbyte mot en påse marijuana. Inte helt oväntat är hon dubbelt så gammal som alla andra där.

Härliga Radha Blank bjuder rejält på sig själv, och även om filmen stundtals känns något ojämn och trevande i utförandet blir helheten till ett nytt, fräscht, och helt igenom unikt koncept. Filmen ger även röst åt andra Harlembor som bryter fjärde väggen för att kommentera handlingen, samt guidar oss runt i New Yorks undergroundkultur, som exempelvis till kvinnliga rapdueller i en brottarring i Bronx. Filmen blir därigenom en sorts kärleksförklaring till staden och dess invånare, men framför allt kanske artisterna som kämpar på för det de tror på.

Visst har vi sett otaliga filmversioner av den misslyckade artisten förr, men ”The 40-Year-Old Version” är en sann indiefilm i nyförpackning, som vann Palm Springs ”Directors to Watch” innan den fortsatte succétåget i expressfart till Sundance filmfestival och Netflix.