The ABCs of Death 2012

Upplägget är tämligen simpelt. 26 kortfilmer, en för varje bokstav i alfabetet (Å, Ä, Ö uppenbarligen uteslutna), som bygger på temat döden och gjorda av 27 olika regissörer. Första filmen heter "Apocalypse" och följer en kvinna som brutalt har ihjäl sin man, den andra heter  "Bigfoot" och handlar om ett barnvaktande tonårspar som skrämmer en flicka till sömns med hjälp av myten om Bigfoot. Och så vidare.

Till skillnad från andra skräckantologier, som exempelvis "Från andra sidan graven" eller "Creepshow", finns här ingen gemensam stämning eller atmosfär. Filmerna skiljer sig i både stil, genre, budget och kvalitet. Den röda tråden är "döden" och det är en ganska bred och svag sådan. Så som film är det en extremt ojämn upplevelse. Man bör istället se det som ett anmärkningsvärt experiment.

Om något så är det ett ypperligt tillfälle att upptäcka nya, lovande regissörer. Bland de mest minnesvärda finns "Deadgirl"-regissören Marcel Sarmientos "Dogfight" om en smutsig fight mellan människa och hund, Timo Tjahjantos "Libido" om en bisarr "Hostel"-liknande tävling där infångade mäns sexualitet och uthållighet sätts på prov och inte minst franska Xavier Gens blodiga äckelfrosseri med ett budskap, "XXL".

Här finns även flera uppfinningsrika och - oväntat roliga - animerade filmer. Som norska Thomas Cappelen Mallings (som tidigare gjort actionkomedin "Norweigan Ninja") stopmotion-bidrag "Hydro-Electric Diffusion" med en strippande nazisträv, danska Anders Morgenthalers humoristiska "Klutz" om en mordisk bajskorv och brittiska Lee Hardcastles leranimerade "Toilet" om en liten pojke som tror att gissa vad är ett barnätande monster. Ni förstår var ribban är satt...

Däremot finns här mycket som är rent skräp och i rentav dålig smak. Det som är mest synd är att vissa creddiga regissörer som tidigare levererat här bidrar med besvikelser. Ben Wheatley ("Kill List" och fjolårets charmiga "Sightseers") har gjort en skakig handkamera-installation i vampyrgenren och Ti West ("The House of the Devil") har gjort den kanske sämsta, ett befriande kort men inspirationslöst inlägg om missfall.

Det är minst sagt en enda stor soppa. Kräsmagade bör hålla sig långt borta och även nördiga filmvetare bör anse sig varande om vad de ger sig in på innan de bunkrar upp med popcorn en lördagskväll. Men här finns ändå tillräckligt med fyndiga idéer, uppseendeväckande talanger och nog med intressant användning av våld, blod och ond, bråd död för att få en skräck- och exploitationälskares hjärta att bulta exalterat.