The Adam Project 2022

I galax inte alls långt ifrån din egna befinner sig den 13-åriga Adam (debuterande Walker Scobell). Han är helt vanlig pojke som inte riktigt hittar rätt bland de betydligt större, mobbande skolkamraterna och som fortfarande lider av sin pappas hastiga bortgång som inträffade året innan. En sen kväll hittar han en kraschlandad och något skadad pilot sittandes i sitt garage, en man som också visar sig heta Adam, ha samma ärr på hakan, ha på sig en likadan klocka - och ha liknande minnen.. Det är helt enkelt så att det är en Adam från år 2050 som står framför honom, men från en annorlunda framtid där tidsresor är något av vardagsmat.

 

Vuxna Adam (Ryan Reynolds) var dock inte alls påväg till år 2022 under sin färd utan resan skulle färdas ännu något bakåt - till år 2018 och för att konfrontera sin pappa (Mark Ruffalo) om den forskning som denne pysslade med. Någonting i framtiden har gått snett, och den vuxna Adam måste till varje pris stoppa uppfinnandet av just dessa oberäkneliga tidsresor. Motvilligt måste en ung Adam, en äldre Adam, samt en något förvirrad pappa till dem båda försöka samarbeta för att ställa universum - och tiden - tillrätta igen.

 

Filmen är en återförening mellan Ryan Reynolds och regissören Shawn Levy, som nyss samarbetade i den utflippade datorspelskomedin “Free Guy”. Men det är inte den enda återföreningen. Vi får även ta del av ett kärt återseende i Jennifer Garner (som spelar Adams mamma, en tyvärr något väl edtonad roll) och Mark Ruffalo som för första gången sedan de spelade mot varandra i kultklassade “13 snart 30” (2004) hittar tillbaka till varann. Några av de bästa scenerna är just de något enklare scenerna, när de båda får återuppliva den kemi som vi såg redan i början på 2000-talet.

 

Historien vi stöter på i filmen med det relativt anonyma namnet “The Adam Project”, är i mångt och mycket en sentimental far-och-son-historia som säkert kommer att träffa en del där hemma rätt i hjärtat. Den brer dock på rejält med smör, och drar sig inte för att återanvända klyschor som varvas mellan den rappa humorn. Filmen vill hemskt gärna inspireras av andra klassiska familje-sci-fi-filmer såsom “E.T.” och “Tillbaka till Framtiden”, men jag tror tyvärr inte riktigt att denna film är helt tillräckligt originell för att nå upp till dessa filmers kultstatus, men vem vet vad tiden bjuder på.

 

Att välja Ryan Reynolds i titelrollen är ingen slump utan han har numera blivit en slags omslagsperson för dagens småironiska fummelhumor. Ungefär som Adam Sandler var för drygt tjugo år sedan, minus den värsta delen av tramshumorn. Det som skaver lite är att Reynolds i princip spelar samma person i alla sina filmer. Hans tolkning av Deadpool var ikonisk och som klippt och skuren för honom, men nu när han återkommit som samma karaktärstyp i “Free Guy”, “Red Notice” och “The Hitman’s Bodyguard” känns det något tjatigt. Till och med hans animerade Pikachu i “Detective Pikachu” kändes som en Reynolds förklädd i en något mer gul och gulligare form.

 

För en Reynolds-älskare är detta därmed något av en jackpot. “The Adam Project” bjuder alltså på TVÅ Ryan Reynolds, eftersom det även finns en miniversion av honom. Interaktionerna sinsemellan fungerar väl i stundens hetta - men kan bli lite tjatiga i längre sammanhang. Deras likheter tar ut varandra, vilket gör att det bland annat känns som att den långa introduktionen innan filmen flyger iväg tar oändligt lång tid.

 

Trots sina många välrenommerade skådespelare landar “The Adam Project” i en mjuk stjärnsmäll som är kul för stunden, men kanske lite väl flyktig. Det blir alltså aldrig riktigt som om att just Deadpool, Hulken och Elektra har åkt på äventyr - men det är ett försök. Oavsett så lär “The Adam Project” garanterat gå varm på alla hemmabiografers Netflixkonton inom den allra närmaste tiden.